Sverige måste säga nej till Eurovision i Israel

För en vecka sedan, 2 april, publicerades ett upprop i Aftonbladet, Sverige måste säga nej till Eurovision i Israel. Jag är en av dem som skrev under uppropet. Vi var bl a några arbetarskrivare som tillfrågades. Så här lyder den korta texten:

DEBATT. Vi svenska artister och kulturarbetare som undertecknar detta upprop kan inte stillatigande åse hur Israel använder sig av Eurovision Song Contest för att dölja sina brott mot det palestinska folket.

Bara några dagar efter den israeliska segern i Eurovision Song Contest maj 2018 sköt Israels armé ihjäl 62 palestinier som protesterade mot sin fängelseliknande instängning i Gaza.

Sex av dessa mördade var barn. Samtidigt uttryckte den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu sin förtjusning över att Netta Barzilai, den vinnande sångerskan, var den bästa ambassadören för Israel ute i världen.

Så länge Israel med sin apartheidpolitik förnekar palestinierna deras grundläggande mänskliga rättigheter, så länge måste vi avstå från israeliskt deltagande i kulturutbyten.

Bland de som skriver under uppropet finns Joakim Thåström, Lo Kauppi, Mikael Wiehe, Sven Wollter, Kajsa Ekis Ekman, Love Antell, Athena Farrokhzad, Stefan Sundström, Syster Sol, Mari Boine, Per Gahrton, Maria-Pia Boëthius och Ewert Ljusberg.

Hela uppropssidan finns här: 

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/MRno2m/sverige-maste-saga-nej-till-eurovision-i-israel

Uppropet har följts av en debatt, men inte särskilt omfattande. Den borde ha hörts mer. Men det kanske kommer. 

Med anledning av det ökande antalet döda på arbetsplatserna

Antalet döda på våra arbetsplatser ökar. Min fackliga tidning Sekotidningen tar, liksom SEKO, seriöst på de många och ökande dödsfallen på arbetsplatserna. Se det senaste numret av tidningen. 
https://sekotidningen.se/reportage/bangarden-skordar-liv-nu-hojs-krav-pa-forandring/
Men samtidigt drar den politiska majoriteten in på pengar till arbetsmiljön, både forskning och arbetsmiljöarbete. Svensk politik idag, när nyliberaler får bestämma. Då är privatiseringar och ökade inkomster åt de rikaste prio ett.
Förra året var det två dödsolyckor på Green Cargo.

Jag skrev en text, när en tidigare arbetskamrat avled på arbetsplatsen, när hon arbetade på ett växellok. Hon var ensam på loket och stod på utsidan, när det hoppade ur spår och hon fick det över sig. Efter olyckan drogs den loktypen in.

När jag gick över till persontrafiken och SJAB, blev hon kvar på växlingen och det som blev Green Cargo. 
Politikerna valde att i nyliberal anda slå sönder det gamla SJ i ett antal tårtbitar. Tårtbitar som hungriga företagare proppade i sig. Idag är flera hundra bolag på spåren. Och verksamheten saknar en helhet, en strategi för ökad och säker järnvägstrafik. Istället är det vinsten i förgrunden.

Kajsa Ekis Ekman frågade i en artikel om någon kunde säga en privatisering som varit positiv. Nej, och särskilt inte den på järnvägen. 

Textenen finns också inläst på youtube.

Texten publicerades 2014 i Föreningen Arbetarskrivares antologi Det arbetande folket, bredvid texter av bl a Jenny Wrangborg, Torgny Karnstadt, Maria Hamberg, Bengt Berg och många många fler fina arbetarförfattare.






Jag har några ex kvar av boken.
Du som inte har den, skaffa den! Läs den! Du hittar den och andra antologier via hemsidan arbetarskrivare.se och där hittar du även den förträffliga tidskriften Klass. 
Bli medlem så får du Klass!

Elmbrant och Marknadens tyranni

Marknadens tyranni

Jag var och lyssnade på författaren och journalisten Björn Elmbrant på ABF i Sundsvall häromkvällen. Han pratade om sin bok Marknadens tyranni och det var nära på fullsatt i ABFs cafédel. 

Boken handlar om hur marknadskrafterna så totalt kunnat ta makten i Sverige och om att det inte bara varit de borgerliga nyliberala partierna som stått för denna politik. Han höll sig mycket kring hur socialdemokratiska partiets ledning varit med om att genomföra denna överföring av makt och kapital från det gemensamma till det privata. Och dessutom tydligt mot medlemmarnas önskan, till och med brutit mot partikongressbeslut. 

Det finns många exempel på Socialdemokraternas svek mot sina väljare och mot arbetarna. Jag vill bara ta upp ett av de många exempel Elmbrant nämnde. Det finns mängder av exempel i hans bok. Ett av de värsta är hur de gjort mer än var femte pensionär till fattigpensionär, medan de rika blir allt rikare. De gjorde upp med de borgerliga partierna i riksdagen, Vänsterpartiet fick inte vara med eftersom vi sa nej till att skapa ett pensionssystem som skulle gynna fondbolag men göra alltfler till fattigpensionärer. S var däremot med att driva igenom detta och fortsätter försvara det. 

När resultatet nu är tydligt för alla, så fortsätter de samarbeta i den odemokratiska interna pensionsgruppen med de borgerliga i riksdagen och ska nu ha folk att arbeta ännu längre för att få en pension som ändå för de flesta blir en sämre pension än ATP gav. Och många av oss kan inte eller får inte arbeta till vi blir 69. Men premiepensionsdelen som göder fondbolagen rör de inte. Och de rika tillåts bli allt rikare. Den stora kritiken från alla pensionärsorganisationerna bryr S och de borgerliga sig inte om. De lever i sin odemokratiska bubbla i riksdagen. 
Pensionärer måste höja sina röster mot S och de borgerliga. Välkommen till Vänsterpartiet, vi ställer inte upp på att sno pengar från arbetare och pensionärer för att berika de redan rika. Vi accepterar inte Marknadens tyranni.
Pensionärer måste höja sina röster mot S och de borgerliga. Välkommen till Vänsterpartiet, vi ställer inte upp på att sno pengar från arbetare och pensionärer för att berika de redan rika. Vi accepterar inte Marknadens tyranni.

Det blev en bra debatt efter Elmbrants inledning. Elmbrant hoppas själv att det ska gå att reformera socialdemokratiska partiet. Då krävs mycket självkritik. Är det möjligt? Han ser hur den fackliga tankesmedjan Katalys som bl a i samarbete med Göran Therborn gjort mycket för att visa hur långt det nyliberala experimentet hat tagit oss, inkomstskillnaderna är t ex tillbaka på 40-talets nivå och Sverige är det land där klyftorna ökar snabbast. Men det kommer inte att hända av sig självt. Då måste medlemmar och fr a fackföreningar påverka opinionen i Sverige. Vi måste alla höras mer än Svenskt Näringslivs och Timbros många eftersägare. Det var hans egen analys och jag tror ingen på mötet var emot den, däremot är frågan, vart går S? 

Och samma fråga ska ställas till Vänsterpartiet! Det pratas äntligen mer om Klass i Vänsterpartiet. Ska partiet kliva upp från ett 5-8 %-parti så måste det nå ut på arbetsplatserna, till pensionärerna, och uy i bostadsområdena och prata om ökad jämlikhet. Prata mer om klass mindre om identitet. Om inte V gör det så kommer högerpopulistiska grupper att fortsätta plocka poäng och röster på den nyliberala politikens misslyckande.