måndag 23 juli 2018

Torkan ställer krav på politiker

Regnig helg följs av ny värmebölja och fortsatt brandrisk. Klimatförändringarna ställer ökade krav på katastrofberedskap. Mot torka och brand, liksom mot översvämningar och snöoväder. Den beredskapen har försämrats genom åren i takt med minskade resurser. Att minska skatter har varit viktigare. 
Vi måste också minska utsläppen av växthusgaser. Det säger nästan alla. Men istället låter vi dem öka. Trots att vi vet vad det leder till så låter vi utsläpp från transporter och nybyggen öka. 
Ökad kollektivtrafik och minskad användning av betong i nybyggen, och att istället gynna trähusbyggande som både ger långt mindre direktutsläpp och mindre behov av transporter, är två viktiga delar i en politik för omställning, liksom att vi måste få de allra rikaste att bli mer solidariska till samhället. Men de flesta politiker passar och låter marknaden göra som den vill. 
Vi måste ställa hårdare krav på betonghäckar till politiker och på marknaden att göra något åt utsläppen från transporter och bostadsbyggandet! Och på en högre katastrofberedskap.

lördag 16 juni 2018

Tal på Stora Torget i Sundsvall idag.


Idag var det Röd Lördag, med torgmöte på Stora Torget i Sundsvall. Det har inte regnat i stan sedan det vräkte ner på 1a maj men nu kom det en skur plötsligt när vi skulle börja hålla våra appeller. Skuren gick snabbt över och solen sken över oss och ett antal åhörare. Det blev flera bra appeller, även Hasse, Niklas och Martin pratade, Christiane och Jenny var borta) och en hel del prat med folk som kom förbi. 
På allmän begäran, nåja det var två, varav en icke aktiv i partiet, som sa att det var bra, så lägger jag
ut det här. 


Hej sundsvallsbor.
Jag undrar, funderar inte ni som jag så här ibland:
Har det blivit någe bättre med den här privatiseringsvågen vi ser över allt?
Jag tänker på järnvägen. Inte har det blivit säkrare att du kommer fram. 
Jag tänker på apoteken. Fler butiker i centrum, mycket solkräm, men det lär ha blivit längre väntetid på mediciner. 
Jag tänker på äldreomsorgen. Där kan det vara anställda från fem olika bolag som besöker fem olika gamlingar i samma hus. Sedan jäktar de vidare till var sin bil och till nästa gamling att besöka. 
Och all annan privatisering.
Många bolag har det blivit. Många anställda som ska sitta och räkna på kostnader och skicka anbud och detta ska betalas av någon. Liksom vinsten till ägarna. Och har det då blivit bättre för samhället? För medborgarna?
Nej jag säger som Stefan Sauk, jag är skeptisk.

Riksdagen beslutade att säga nej till Vänsterpartiets och regeringens förslag om begränsning av vinster i välfärden. Varför det? Det finns faktiskt 6 miljarder skäl att säga ja. De 6 miljarder kr som aktieägare tar ut i vinst från skolor och välfärd varje år. Det skulle räcka till 30 000 lärare eller sköterskor. Saken borde vara klar. Det tycker nog ni också. De flesta svenskar, även de som röstar borgerligt, tycker att det är fel att låta aktiebolag ta ut obegränsat med vinst till sina ägare.
Hela övriga världen tycker som vi gör. Det är omoraliskt att låta aktiebolag, vars uppgift är att göra så stor vinst som möjligt, driva skolor för att tjäna pengar. Före den här privatiseringsvågen var det så i Sverige också. Arbetarrörelsen byggde upp samhället med tanken att alla skulle gå i en bra skola. Inga aktiebolag var tillåtna i välfärd och skola. Det var en god moral.

Men vad säger ägarna? Engelska Skolans grundare, Barbara och Hans Bergström, intervjuades i Dagens Industris TV-studie och de kallade regeringen och indirekt hela omvärlden för kommuniststyrd. Världen är styrd av kommunister. Vadå moral? Det är vår rätt som kapitalister, som företagare, att plocka pengar från skolan.  Annie Lööf var lite mer lågmäld, kallade det för socialistisk politik. 
Det fanns också sex miljarder skäl att rösta mot regeringens och V:s förslag. Pengar, pengar, och ökade klyftor i samhället. Bästa skolor för vissa, Sänkta löner, enklare jobb och otrygga anställningar åt andra. Ett ännu tydligare klassamhälle med fler tjänare åt de rika.

Jag ändrar frågeställningen, för vem har det blivit bättre?
Jag hörde att medianinkomsten för storbolagsdirektörer, den är 1 miljon kr, i månaden. En miljon i månaden. Det tar 50 månader för en industriarbetare att tjäna 1 miljon. För 30 år sedan var skillnaden 1 till 10. Nu är den 1 till 50. För vem har det blivit bättre?
Vi lever längre, men skillnaderna är stora. Om du får cancer och har en hög lön och lång utbildning så lever du åtta år längre än den som får cancer samtidigt men som har låg lön och kort utbildning. Hörde ni detta? Den som är rik och drabbas av cancer lever åtta år längre än den som får cancer, men har en låg lön.  Det är skillnad på folk och folk. Jag kallar det för klasskillnad och vi i Vänsterpartiet vill ändra på det.

För vem har blivit bättre? Ska det saknas 30 000 lärare eller sköterskor för att aktiebolag ska ha rätt att sno pengar från välfärden?
Ska vi ha alltfler fattigpensionärer samtidigt som de rika blir allt rikare?
Ska 3000 cancerpatienter dö i onödan varje år?
Ja tycker de borgerliga. Sossarna mumlar i skägget, det var längesedan de pratade om klass.

Jag lovar att om ni röstar fram en regering med ett stort Vänsterparti så ska vi ändra på det.
Ge Vänsterpartiet din röst, och tipsa din granne och din arbetskamrat att ge sin röst till oss, så kommer vi att strida för minskade klyftor i samhället.
Vi kommer att strida för högre pensioner, för en jämlik sjukvård och för en bra skola för alla.

Kom med i Vänsterpartiet
För vi står inte för privatiseringar, vi står inte för ökade klyftor.
Vänsterpartiet står för rättvisa, ökad jämliket och socialism

torsdag 14 juni 2018

Debattartikel för billiga och bra bostäder, i dagens ST

I dagens ST finns en debattartikel som jag skrivit som en kommentar till en utmärkt insändare från två representanter för Hyresgästförningen, nyligen införd i ST, där de varnar för att med en borgerlig regering riskerar hyrorna att skjuta i höjden, kanske 50% hyreshöjningar. Hoppas nu på fortsatt debatt.
Ta parti för människans rätt till en bra bostad till en rimlig kostnad, uppmanar Hyresgästföreningen. Föreningen varnar för att flera borgerliga partier föreslår friare hyressättning. Vänsterpartiet säger också nej till fri hyressättning och marknadshyror, eftersom det skulle leda till högre hyror och ökad bostadssegregation. I stället behöver vi minska ojämlikheten på bostadsmarknaden och vi vill liksom Hyresgästföreningen bygga fler och billigare hyresrätter.
Vänsterpartiet vill se en bostadspolitik som är inriktad på att unga människor ska kunna flytta hemifrån, boendekostnaderna ska passa vanliga plånböcker och kommunen ska inte delas upp i fattiga och rika områden.
V fick i förhandlingar med regeringen fram ett beslut om investeringsstöd till de som bygger miljövänliga bostäder med rimliga hyror. Ett villkor är att hyrorna sätts i förhandlingar med hyresgästerna. I Sundsvall har Mitthem på detta sätt kunnat hålla nere hyrorna på sina byggen. Vi tycker, i motsats till de borgerliga, att riksdagen ska utöka investeringsstödet och dessutom inrätta ett statligt topplån på 25 procent för hyresbostäder, för att unga och gamla ska kunna bo bra och billigt. Som motvikt till den marknad som tar ut det högsta pris de kan få, vilket är lättare med 11 000 i bostadskön.
Intressant att Jörgen Berglund (M) i ST 5/5 erkände den borgerliga bostadspolitikens misslyckande. Då marknaden inte bygger bostäder för äldre i Matfors vill han att kommunen ska göra det. Här är jag enig med Jörgen.
Vi i vänstern vill att Mitthem ges möjligheter att bygga billiga och bra bostäder och inte bara centralt. Vi behöver fler trygghets- och äldreboenden. Alla över 80 år ska vara garanterade en plats på äldreboende.
Dessutom bör de nya bostäderna byggas i trä, som är långt mer klimatvänligt än att bygga i betong.
Åke Johansson, Vänsterpartiet
Vice ordförande stadsbyggnadsnämnden, ersättare riksdagen

tisdag 5 juni 2018

Avrättningarna i Märynummi och minnesstenen

Från resan i Finland, i spåren av 1918 års klasskrig.
I april ockuperas det röda Sommerå av vita soldater från Skärgårdens frikårer. Många kända röda tas till fånga. I början av maj 1918 arresterade soldater från de borgerliga skyddskårerna 49 kända arbetarrörelseaktiva i Sommerå och gick med dem mot fångläger i Ekenäs. 
Men på vägen dit valde de vita fångvaktarna att istället arkebusera dem på en plats som heter Märynummi. Tio åt gången fick de lämna de övriga och vandra till en plats, där det tidigare varit en rysk kasern, så långt bort att gevärsskotten inte hördes. Till slut hade alla 49 avrättats. De slängdes i en massgrav. 
Historikern Aapo Roselius berättar om
bakgrunden till minnesstenen i Märynummi

Anhöriga försökte efter kriget väcka åtal och begärde en undersökning och namngav både dödade och mördare men regeringen sa nej. 
Först på 50-talet kunde finska vänstern få sätta upp ett minnesmärke på platsen. Ett exempel av så många på högerns terror och på hatet mot de röda. Det visar sig nu när forskare engagerar sig i inbördeskriget att det är de vita som stått för terrorn. Och att et officiella Finland så långt efter terrorn mot de röda, äntligen kunde tillstå hur illa arbetare och deras familjer hade behandlats. 
Varför detta klasshat mot de röda? Varför denna vita terror? För att skrämma andra arbetare att veta sin plats under stöveln, att hålla sig borta från krav på demokrati och rättvisa, att hålla sig borta från den yttersta högerns och borgerlighetens krav på hegemoni och makt.
Idag samlas arbetareföreningar här varje år en helg i mitten av maj till en stor tillställning, för att hylla minnet av de röda. 
Denna första vecka i maj var en av de mörkaste veckorna. Men den vita terrorn fick fortsätta utan bestraffningar. 

måndag 4 juni 2018

Resa i det Röda Finland 100 år efteråt

 Igår kom jag hem efter en veckas resa i södra Finland, en bildningsresa som Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap gjorde i spåren av de rödas Finland 1918. Vi reste från Helsingfors via bl a Lahtis och Ekenäs till Åbo. Vi reste i 1918 års inbördeskrigs spår. Det krig som av de röda kom att kallas Klasskriget och av de segrande vita för Frihetskriget. Frihet från Ryssland hade landet dock fått redan året innan, efter den ryska revolutionen. Det handlade om ett arbetarnas demokratiskt Finland eller ett de rikas Storfinland.


Historikern Aapo Roselius påTallbacken
Med fenomenal guidning av flera enormt kunniga historiker, besökte vi minnesmärken, gravplatser och museer. Av någon anledning var de vitas hjältegravar och minnesmärken stora och oftast placerade mitt i städerna medan de rödas placerats utanför städerna och var mindre i storlek. Ett exempel är den massgrav av röda stupade som fanns på Tallbacken i Helsingfors, där ett avgörande slag stod, just utanför arbetarstadsdelen. Efter kriget samlades arbetarna här efter att ha demonstrerat från järnvägsparken i centrum, som en hyllning till de röda kämpar som slagits för demokrati 1918. Det var förstås inte tillåtet, så segrarna tvingade röda fångar att gräva upp alla liken som sedan transporterades ut till platser långt utanför staden. Något minnesmärke har inte fått sättas upp här. Först 1970 blev det politiskt möjligt att sätta upp en staty till minne över de röda som stupade, men då ännu längre bort, vid Stadion. Drygt 50 år efter kriget var det möjligt. Bå statyns baksida finns bl a texter av Väinö Linna, Elvi Sinervo och Elmer Diktonius.

Monumentet över stupade på Tallbacken
Segrarna tog sig rätten att nedvärdera och skymfa arbetarna som förlorat kriget. Förlorat mot de vita säger man, men då glömmer man att avgörande när kriget vände var de drygt 10 000 tyska soldater som landsteg på Hangö och i Åbo 3 april, och även de i Tyskland utbildade flera tusen finska militärer, s k jägare, som i förväg skickades dit från Tyskland. Jägare som ansågs ha röda värderingar hölls kvar i Tyskland. I centrala Helsingfors finns en staty över Mannerheim, från ”segerparaden” när de vita tågar in i Helsingfors. Men den verkliga segerparaden var den tyska den 14 april. Först den 16 maj tågade Mannerheim in i staden. Kriget var över, men den vita terrorn mot de röda fortsatte.

Minnesmärket vid fånglägret Dragsvik

Drygt 5 000 röda stupade i kriget. Mellan 80 000 och 100 000 röda samlades sedan ihop i fångläger runt om i landet under omänskliga förhållanden. 7 500 röda avrättades eller mördades efter kriget men 12 000 dog i fångläger. 600 dog efter frigivning.

I det stora fånglägret i Dragsvik utanför Ekenäs, tidigare plats för ett ryskt regemente för 2000 soldater placerades efter kriget över 7000 fångar. Av dem var drygt 600 kvinnor. Idag finns här ett finskt regemente. På den plats och i de kaserner där det för 100 år sedan dog i snitt 30 fångar per dag under juli 1918. Vissa dagar dog 65 fångar per dag. De hade vatten i närheten, men då det fanns för få soldater att vakta dem, så fick de hållas inomhus, utan vatten och utan toaletter. Knappt något annat att äta en liten brödbit. Detta var också en del av det vita hatet.

Ett monument sattes 1950 upp på åsen några kilometer därifrån. Tretusen kroppar efter dem som dog i dödslägret ligger begravda här. 2600 har fått sina namn ingraverade. Stenen med texten sattes upp i smyg av föreningen Forna rödgardister och andra vänsterorganisationer. ”För att hedra dem som i klasskriget 1918 kämpade för demokratin och föll offer för de vita segrarnas blodiga hämnd.”
Grymheterna fortsatte långt efter kriget. En del av de många kvinnor som blev ensamma med sina barn fick försörjningsstöd av regeringen. Men det gällde inte änkor till de röda. Där fanns ingen sympati.

De vita kallade sig nationalister, men de var inte mer nationella än att de ville riva upp beslutet om demokratisk republik och införa en monarki för att inte majoriteten i val igen skulle få för sig att välja ett socialistiskt Finland.
De vitas hat mot dem som inte stödde yttersta högerns tanke på ett Storfinland ända bort till Ural fortsatte under mellankrigstiden då flera fascistiska paramilitära grupper som t ex Lapporörelsen bekämpade arbetarrörelsen på sitt sätt med mord och mordbränder. De fick blodad tand när Tyskland under Hitler åter vände sig mot bolsjevismen och Sovjet. Drömmen om ett Storfinland och om att åter få internera socialister fick nytt liv.
Visserligen kunde arbetarrörelsen och andra progressiva krafter under några decennier efter Andra Världskriget ge rättvisa åt röda kämpar, flera minnesmärken kunde sättas upp vid kända gravplatser, men idag marscherar åter fascister på gatorna. Hatet mot socialister beblandas med hatet mot invandrare och den demokratin som de röda slogs för 1918 känns åter osäker. 


torsdag 17 maj 2018

Liberal tystnad om Vänstertåget första maj i Sundsvall


Sundsvalls Tidning valde som vanligt att inte nämna om Enad Vänsterdemonstrationen Första maj. Jag skrev ett svar på en ledare som kritiserade att första maj är så mycket historia, inget om framtiden. Ja, han kunde ju ha tittat på vänsterns tåg då; En annan värld är möjlig - men den bilden vill han inte visa. Inte heller vill han prata om klass i anslutning till dagens samhälle. Och inte heller vill ST visa vårt eget lok, först i tåget. Svarsartikeln kom in i tidningen 7 maj, men Bohlin valde att inte kommentera den. 
"V: Ökade klyftor och otrygga anställningar är verklighet i dagens liberala lekstuga
          Med anledning av Marcus Bohlins ledare Varför berättar Ardalan Shekarabi inte den moderna historien om Sundsvall? ST 1/5.
Marcus Bohlin skriver att arbetarrörelsen mest pratar om gamla tider. Han har inte upptäckt att hans moderna Sverige är en återgång till gamla tiders orättvisor. Där hur du lever och hur länge du lever beror på vilken klass du tillhör.
Därför nämner varken han eller ST i övrigt, vänsterns demonstrationståg i Sundsvall, vars tema var framtiden, att en annan värld är möjlig, ett Sverige för alla – inte bara för de rikaste.
Efter en lång, positiv utveckling, som startade med arbetarrörelsens strider för rätt att organisera sig, allmän rösträtt och bra skola för alla, rör Sverige sig bakåt i stället för framåt. Vi har de snabbast växande klyftorna i Europa. Allt fler blir fattigpensionärer. Inkomstskillnader är tillbaka i nivå med 1940-talet. Inga framtidsinvesteringar görs.
Dagens liberala politik är en återvändsgränd som leder tillbaka till 1800-talet.
Det är inte modernt att, som de borgerliga vill, göra ännu fler anställningar otrygga. Det är 1800-tal.
När allt fler inte klarar sig på sin pension vill de borgerliga och även Socialdemokraterna höja pensionsåldern. Hur liten höjningen av pensionen blir har de inte kommit överens om ännu.
I stället för en bra skola för alla är målet nu en bättre skola för vissa och höga vinster åt aktieägarna.
Och ingen gör de nödvändiga satsningar som behövs för att ställa om Sverige till ett klimatmässigt hållbart samhälle.
Denna liberala politik gynnar på kort sikt de rika, som ges stora vinster på kapitalinkomster. Men för samhället i sin helhet är dagens liberala politik en återvändsgränd som leder tillbaka till 1800-talet.
Vänstertåget hade cirka 250 deltagare och en kultursatsning värd en bild i ST. En gammal vagn ombyggd till lok, med en vacker målning och med krav bland annat på att Återförstatliga järnvägen. Ett krav som skulle få slut på dagens liberala lekstuga där många bolag vill tjäna pengar, men ingen vet när tågen kommer fram. Som på 1800-talet, innan staten tog över.
Åke Johansson,
Vänsterpartiet Sundsvall, tidigare järnvägare och fackligt aktiv i SEKO"

onsdag 4 april 2018

Tyst om ojämlik cancervård som dödar fattiga

Cancerfonden presenterade nyligen en rapport som visade att 2900 cancersjuka dör varje år alldeles för tidigt, för att de inte får samma vård som andra. Hade de haft en längre utbildning och en högre status i samhället så skulle de fått en bättre vård och levt längre.
Jag hörde nyheten i radio tidigt på morgonen en onsdag för precis två veckor sedan. Kommer ihåg dagen eftersom vi hade möte med Stadsbyggnadsnämnden den dagen och vi hade en diskussion om detta i majoritetsgruppen (S, V och C) på morgonen. Har sedan funderat på vad det skulle bli för debatt om detta. Men ingenting.
Är jag förvånad? Nej.
Borde jag vara det? Nej.
Det är så här den liberala nyhetsrapporteringen fungerar. Inte bara ledarsidan är politiskt styrd. Även nyhetsrapporteringen inne i tidningen är styrd. Säkert inte så att någon väljer bort av direkt politiska skäl. Det är bara det att det är ingen nyhet för dem att nära 3000 cancersjuka inte får den behandling de har rätt till, en behandling som skulle göra så att de kunde leva många år till. Så som cancersjuka som har en längre utbildning, som har en högre status i samhället de facto gör tack var att de får en bättre vård.
För liberaler, liksom för högerpopulister som SD, liksom för den etablerade delen av socialdemokraterna, finns det inga klasskillnader. De ser inte skillnaderna mellan arbetare, kapitalister och mellanskiktet däremellan. Skillnader som vi andra ser på område efter område. När det gäller hälsa, när det gäller otrygga anställningar, när det gäller pensioner, när det gäller boende.
Den fackliga tankesmedjan Katalys, där Seko är en av initiativtagarna, har under vintern gett ut många viktiga rapporter som visar hur dagens klassamhälle ser ut. Jag har inte läst dem alla, men de finns nerladdade. De finns att ladda ner på hemsidan katalys.org
Katalys gör ett fantastiskt bra och nödvändigt arbete för att visa samhällets tystade röster och visar hur och att en politik för ökad jämlikhet är möjlig och nödvändig. Mikael Nyberg skriver t ex i nr 45 ”Det nya arbetslivet: management-by-stress” hur anställningar inte bara blir otrygga. Han visar också att det nya arbetslivet också gjort arbetsgivarna väldigt mycket mer försvagade inför en fackföreningsrörelse som tar strid för sina medlemmar.  Om den gör det. Om vi gör det.
En vänster som tar strid för klassen har alla möjligheter att växa sig stark idag. 
Cancerfondens rapport finns här https://www.cancerfonden.se/cancerfondsrapporten/utbildningsniva-paverkar-risken-att-do-i-cancer
och Katalys rapporter finns här https://www.katalys.org/publikationstyp/rapporter/

onsdag 28 mars 2018

V-topp: Övertro på marknaden i snösvängen

Från artikel i Sundsvalls Tidning, nyhet på nätet 26 mars

 Åke Johansson menar att privatiseringen medfört en sämre snöröjning. "Det har funnits en övertro på att marknaden löser allt", säger han.

Snöröjningen i Sundsvall har fått kritik under hela vintern.
Nu kommer Vänsterpartiet med sin lösning på problemet – fler maskiner i kommunal ägo.
– Vi har stadigt minskat antalet egna maskiner och det har påverkat kvaliteten på snöröjningen, säger Åke Johansson (V), vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden.

Kommunens egna maskiner som kämpar mot snöovädren har blivit färre genom årens lopp.
Antalet väghyvlar som kommunen nyttjar har på 50 år minskat från tolv till fyra varav en av dessa ägs av kommunen.
Den övriga maskinparken har också rustats ned.
– Vi har inte den beredskap som vi behöver, säger Åke Johansson.
Han skyller delar av problemen att röja vägarna på privatiseringarna.
– Den har bidragit till en sämre snöröjning. Det har funnits en övertro på att marknaden löser allt och att upphandla har nästan blivit ett budord i kommunen. Det slår tillbaka på oss medborgare som får betala med indragen busstrafik och halkolyckor, säger Åke Johansson.
Vänsterpartiets lösning går ut på att bygga upp kommunens egen maskinpark igen.
– Att det ser ut som det gör är delvis vårt eget fel. Nu har det gått för långt, vi behöver vända utvecklingen och skaffa en större maskinflotta, säger Åke Johansson.
Något som också ser ut att bli fallet. ST har tidigare rapporterat om planerna att om att köpa in ytterligare en väghyvel till nästa vinter.
– Det finns med i kommande investeringsplanering, sa Anders Hedenius (S), ordförande i Stadsbyggnadsnämnden, i januari.
Vänsterpartiet är inne på samma linje.
– Jag föreslog det i en diskussion vi hade under senaste mötet i nämnden, men frågan är om det räcker med en väghyvel till? Vi behöver göra mer än så, säger Johansson.
Det låter som stora investeringar, hur ska ni finansiera det?
– En investeringsbudget ska användas till sånt som är är nödvändigt. Här måste vi hitta lösningar.



Ur ST på nätet st.nu måndag 26 mars 2018

måndag 29 januari 2018

Moderater mot schyssta avtal på kommunfullmäktige

Dagens möte i kommunfullmäktige i Sundsvall var inte särskilt intressant. En allmän debatt kring frågan om Jobb och Näringsliv gav inte så mycket nya ideer. Oppositionen, främst moderater och liberaler, klagade på majoritetens och tjänstemännens attityd mot företagare. Och det var förstås tal om att s och v leker Följa John, där Löfven följer Jonas Sjöstedt och antar V:s politik.
De hade inga konkreta förslag att komma med, annat än att de ville ta bort kravet om kollektivavtalsliknande regler vid upphandlingar. 
Någon förvånad? De ville införa lägre lön för arbetslösa och ännu liberalare bestämmelser vid anställningar. Som om det inte skulle vara tillräckligt lätt för företagare att korttidsanställa folk. På visstid, provanställningar och med en massa olika bidrag på köpet.
Vänsterpartisten Elisabeth Finné föreslog 6 timmars arbetsdag för att förbättra rbetsmiljön och hälsan för kommunanställda. Och det hamnade inte i god jord hos högern förstås. Nå de var ju emot åtta timmars arbetsdag också, liksom semester och allmän rösträtt med för den delen. Så de står kvar där de alltid varit, moderathögern och liberalerna.
Desto mer glädjande var det att se centerpartister, som i Sundsvall tillhör majoriteten tillsammans med s och v, stå upp och försvara rätten till en bra lön, pension och försäkringar för de anställda i företag som vill handla med kommunen.
När Christiane Rudiger, V, gick upp och sa att det var tråkigt att höra högern lägga förslag på sänkta löner och inte unna anställda heltid, då gick högerledaren i taket och kallade det för en bottennotering, de hade minsann inte sagt  något sådant. Hennes svar var desto bättre. Bottennoteringen var just det att de föreslagit sänkta ingångslöner. Det hade han själv glömt och var sedan tyst.

Förutom denna debatt så var bl a frågan om trähusbygge uppe i samband med ett avtal med ett byggföretag som ska bygga bostadshus på Haga. Där hade jag tidigare på Stadsbyggnadsnämnden velat ha in att husen borde byggas i trä och inte i betong. Jag skrev en protokollsanteckning om att vi måste bygga mer klimatsmart och ersätta betong med trä. Bara miljöpartisten höll med om det. Hasse Zetterkvist, V, redogjorde bra för detta i kommunfullmäktige. Även där följer anteckningen med. Den lyder:
”Det är lämpligt och önskvärt att bostadshus inom denna plan byggs med trästomme och träfasader. Dels för att det skulle passa utmärkt in i området och dels av klimatskäl då trähus släpper ut långt mindre koldioxid än vad ett betonghus gör. Dessutom är ett prefabricerat trähus mer skonsamt för det omgivande området, särskilt viktigt i närheten av en skola, då antalet transporter blir flera gånger färre än vid betonghus och bygget kan genomföras på mycket kortare tid. Förslaget ingår också i kommunens, och statens, riktlinjer för ett hållbarare byggnadssätt.” 

Från distriktets årsmöte i lördags

Vänsterpartiet i Västernorrland hade en vår- och valkonferens i Härnösand i lördags. Där antogs bland annat listor för höstens val. På listan till region-/landstingsvalet valdes Nina Orefjärd från Kramfors och Isabelle Mixter från Sundsvall som första och andra namn. På listan till riksdagsvalet valdes Christina Höj Larsen, från Härnösand och nuvarande riksdagsledamot, och jag själv till första och andra plats. Och det var jag förstås glad för. Och jag är säker på att vi kan klara av att öka antalet röster så vi kan dubbla antalet röster, vilket behövs för att vi ska få två platser i riksdagen.
Hur? I det här valet måste klassperspektivet komma fram mer än på länge. Trygga anställningar, pension, billiga bostäder, skola, hälsa och sjukvård, trygga bostadsområden, klimatfrågor; allt handlar om klass. Och där ska vi vara bäst.
Dessutom tog mötet ett uttalande mot det förslag till inskränkningar i strejkrätten som APMT och Svenskt Näringsliv beställt av regeringen och som nu utreds. Tveksamt om socialdemokraterna vågar lägga fram ett så tydligt förslag. Viktigt att ligga på, så som många fackligt aktiva nu gör.

Uttalandet:
RÖR INTE STREJKRÄTTEN YLVA JOHANSSON!
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson hotar med att inskränka strejkrätten. Det vore ett slag mot den svenska modellen och skulle riskera alla arbetstagares rättigheter.
Den långdragna konflikten i Göteborgs hamn, som under förra året till nästan 100% berodde på företaget APMTs lockout av arbete, när det gäller förlorade arbetstimmar, har fått regeringen att utreda strejkrätten. Efter uppmaningar från arbetsgivarparten. Den utredningen ska vara klar i maj. Redan nu säger Ylva Johansson att strejkrätten kan begränsas. Det är upprörande.
Den svenska modellen bygger på att företag och fackförbund förhandlar och kommer överens. I Göteborgs hamn har APMT attackerat fackligt arbete så hårt att Unionen lade ned sin klubb. Oavsett vad man tycker om Hamnarbetarförbundets agerande som part är det inte rätt att stifta lagar till fördel för en antifacklig arbetsgivare.
En lagändring kommer inte att lösa konflikten i Göteborg, som är unik i sitt slag. Däremot kan konsekvensen bli att svenska modellen slås i bitar. Företag kommer att kunna välja vilket kollektivavtal som är billigast och då pressas löner och villkor nedåt. 
Därför måste vi säga nej till inskränkning av strejkrätten!


Vänsterpartiet i Västernorrlands distriktsårskonferens, Härnösand, 27 januari 2018

måndag 15 januari 2018

Rör inte strejkrätten!

I helgen skickade jag in en text till Sundsvalls tidning, Rör inte strejkrätten. Den är undertecknad av femton fackligt aktiva i åtta olika fackförbund. Vi får se när tidningen anser det lämpligt att ta in texten. Ibland kan det dröja länge har jag märkt.
Det började med att jag och Erik från Byggnads pratade om att skicka in en debattartikel. Han skulle få något till namn från Byggnads och jag från Seko, men så blev det några till och sedan några till. Och från förbunden centralt ser vi att alla förbund utom IF Metall och kanske Handels har uttalat sig med samma krav.
Kanske är det lite märkligt att vi går ut så här innan utredningen är klar. Den ska presenteras först i maj. Men skälet är att regeringens ansvarige, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i början av januari uttalade sig offentligt om utredningen. Hon sa då att det kan bli nödvändigt att göra inskränkningar i strejkrätten p g a konflikten i hamnen i Göteborg.
Jag begriper faktiskt inte varför hon gjorde detta uttalande innan utredningen är klar med ett förslag. Ville hon påverka utredaren? Ville hon visa Svenskt Näringsliv vad duktig hon är? Att de borde inse att det här kan göras med socialdemokraterna i regering, men skulle vara omöjligt för en borgerlig regering? Och att de därför borde bli mildare i kritiken mot partiet och regeringen.
I vilket fall så är det nu viktigt att sätta tryck på regeringen att ge fan i strejkrätten. Hjälp till att fixa konflikten hamnen istället! Och då vore det bättre att kritisera hamnens nuvarande ägare, multinationella APM, Maerskkoncernen.
Därför detta uttalande från fackligt aktiva nu. Närmare maj, när utredningen kommer blir det viktigt att få med alla förbund, även inom TCO och Saco, i en större facklig kampanj.

Men först väntar jag in hur Sundsvalls Tidning ska behandla uttalandet. Vilken rubrik ska de sätta? Sedan ska frågan ut till alla förbund. För strejkrätten och för arbetarna och välfärden. Det är på oss det hänger!

Torkan ställer krav på politiker

Regnig helg följs av ny värmebölja och fortsatt brandrisk. Klimatförändringarna ställer ökade krav på katastrofberedskap. Mot torka och bran...