tisdag 24 oktober 2017

Gammalt hederligt fackligt arbete duger bra

Gammalt hederligt fackligt arbete duger bra

Lägg till bildtext
Hade en utbildningsdag på ABF i Sundsvall igår, Alla kan göra något, med förtroendevalda från Seko och Kommunal. Vi pratar om hur vi ska bekämpa nyliberalism och högerextremism, med hjälp av hederligt fackligt arbete byggt på folkbildning och aktiva medlemmar. Som vanligt blir folk förvånade över verkligheten. Är klyftorna så här stora? Vad kan vi göra? 
Ni kan berätta! Få medlemmar förbannade på klassorättvisorna! Visa denna film! https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/13376 Filmen som avslöjar klyftan mellan fattiga och rika. Se den!

Och 29 nov går vi och lyssnar på Jenny Wrangborg som pratar om sitt skrivande och om boken Lösa Förbindelser, om otrygga anställningar. På Kulturmagasinet i Sundsvall.

måndag 23 maj 2016

Strindbergs klokheter

Åke Johanssons foto.
Sundsvalls Tidnings ledarskribent Marcus Bohlin är en av de självuppblåsta liberaler som har den fria marknaden som första budet i sin verklighetsbefriade världsåskådning. Som en papegoja upprepar han denna doktrin, att marknaden alltid har rätt, bara vi låter den köra sitt race utan att störa den, så också i gårdagens ledare där han försvarar Anders Borgs Finanspolitiska Rådet. Han menar att ”empiriska studier” ligger bakom de liberala ekonomer som hyllar den fria marknaden som ledstjärna i alla frågor. Att kritisera dem skulle vara ovetenskapligt. Sänkta löner för arbetare och sänkta skatter för överklass är således vetenskap.
Då är det skönt att återvända till August Strindberg, som i sin Läsebok för underklassen svarar på frågan Vad är ekonomi?
”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Samlingsboken Ordet i min makt rekommenderas härmed till läsning och Finanspolitiska rådet till sophögen.

fredag 13 maj 2016

Vibeke om Sundsvallsstrejken och om Värdlandsavtalet med Nato

Hon är en av våra bästa talare. Dessutom är hon även av våra bästa författare. Jag talar om Vibeke Olsson. Igår var jag och lyssnade på henne, ute på Svartvik. Föreningen Svartviksdagarna hade bjudit in henne att prata om Sundsvallsstrejken 1879. Minnesplatsen för strejken har pga nya Sundsvallsbron flyttats till Svartviks gamla sågverk, från platsen där de 6000 sågverksarbetarna samlades i maj det året. Arbetarna fick lönen sänkt samtidigt som träpatronerna fick hela tre miljoner i bidrag från riksdagen, för att överleva prisfallet på trämarknaden. Pengar som de festade upp på Knausts Hotell Nord medan arbetarnas familjer såg svälten torna upp framför sig.
Vibeke läste ur Strindbergs Röda rummet som kom senare samma år, där han låter snickaren lova att det kommer en dag när arbetarna skulle komma ner ”från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen och vi komma med stort dån, som ett vattenfall” och inte begära utan ta tillbaka vad de skapat och ha rätt till.
Men det stora upproret kom inte i Stockholm, det kom i Sundsvall strax innan boken kom ut. Och sågverksarbetarna vann inte strejken. Flera tusen soldater och sex kanonbåtar tvingade dem tillbaka. Men de vann Sverige, som Vibeke sa. Här togs den första stora striden som ledde till det moderna Sverige, med rösträtt och välfärd, med fackföreningar som drev Sverige framåt.
- Ni borde kaxa upp er, ni Sundsvallsbor, sa Vibeke. Det var här det startade.
Strejken var viktig för att den gav arbetarna ett ansikte. Och för att den exponerade förtrycket, gjorde det synligt. Nu ställdes kraven på högre lön, på 8 timmars arbetsdag, på rätt att organisera sig i fackföreningar. På ett annat samhälle. Och på rösträtt, rätt att rösta till riksdagen hade bara 5% av befolkningen. Många hade lärt sig ställa krav inom frikyrkorörelsen där alla hade en röst.
Samtidigt hade just tidningar börjat få masspridning tack vare det billigare pappret. Och nyheter från strejken spreds i hela landet. 
Här, i Sundsvall, börjar det nya Sverige med sågverksarbetarnas strejk.
Långt senare, efter framgångshistorien, vände det igen. Sundsvall är med i den historien också. Tillbaka till platsen för samlingen av strejkande arbetare. Vid dagens södra brofäste. Arbetarna vid brobygget fick lönen sänkt, dvs de arbetade för en lön långt under vad de skulle ha enligt svenska kollektivavtal. 1879 blev det stora protester, men på 2010-talet stod arbetarna försvarslösa. Om de pratade med facket skulle de skickas tillbaka till Slovakien.
Något hände när vi gick med i EU. När marknaden och nyliberalerna återtog makten. Men det är en annan historia. Vi pratade också om den vid fikat i det fina Svartviks café efter vandringen på kajen, där kvällsvinden kylnat på och förebådade ett regn som kom senare. Vibeke nämnde också alliansfriheten och hotet mot framtiden i form av en smygande anslutning till Nato, via Värdlandsavtalet.
Idag ser jag Vibekes krönika i Flamman, där hon skriver att det är en del i den svenska kulturen att stå upp för alliansfrihet och fred. Hon har så rätt. Men vi riskerar att tappa mycket av den svenska kulturen om vi inte står upp för den. Snart är det omröstning om Värdlandsavtalet med Nato. Majoriteten av svenska folket är emot det. Vänstern är emot det och många sossar och även borgerliga väljare. Ring upp de socialdemokratiska och de andra riksdagspolitikerna och tala om hur fin den svenska kulturen, med alliansfrihet och fred, är. Den började t o m långt tidigare än den stora strejken bland sågverksarbetarna i Sundsvall. Säg åt dem att rösta nej till krigsalliansen Nato!

lördag 3 oktober 2015

Roman om spanska inbördeskriget

Lägg till bildtext
Att skjuta hästar, av Kjell Eriksson, är en vacker och samtidigt grym roman om en svensk arbetare som på 30-talet åkte till Spanien för att kämpa för demokratin mot Francos trupper, som understöddes av Mussolini och Hitler. Kriget är allt annat än vackert, ett helvete, men Kjell Eriksson lyckas ändå skildra livet, människorna, naturen och motståndet mot fascisterna med mjuka, känsliga fingrar. Dessutom en lärorik skildring av hur en försvagad front mot fascisterna gav fritt spelrum för Franco och Hitler. Spännande, och med stor kärlek och kunskap, berättat via den uppländske kommunisten Alfons, eller Alfonso, Andersson och hans dagböcker.

lördag 5 september 2015

Viktigt läsa böcker när dumheten breder ut sig

ETC, Sundsvallstidningen, hade i sin veckoutgåva 21 augusti en stor (många fina bilder också) artikel om Årets arbetsplatsbibliotek, som är arbetsplatsbiblioteket på Kubal i Sundsvall. Jag hade intervjuat Hans Uhlin, som är en av de som ansvarar för biblioteket. Artikeln finns inte på nätet, men jag lägger här ut min slutversion, som sedan blev något förkortad i tidningen.

Viktigt läsa böcker när dumheten breder ut sig
Årets arbetsplatsbibliotek finns i Sundsvall, på Kubal. Utnämnda av ABF och LO-förbunden. Fler läsande arbetare ska motverka ökande klassklyftor.
-        Nu ska vi ta hit Leif G W Persson, säger Göran Uhlin, biblioteksansvarig fabriksarbetare.
Jag cyklar under den nybyggda bron för att ta mig till Kubals aluminiumfabrik vid stadens södra infart. Fabriksarbetaren Göran Uhlin möter mig vid entrén till Kubal. Göran Uhlin är en av de ansvariga för det bibliotek som av ABF och LO-förbunden utsetts till Årets arbetsplatsbibliotek.
-        Priset var en glad överraskning. Vi får pengar att köpa böcker för och för att få hit en författare, säger Göran Uhlin.
Kubal ägs av ett ryskt bolag och styrs av en italiensk vd. Bland fabrikens 450 anställda finns 13 nationaliteter representerade och det märks i bibliotekshyllorna. Här finns Tusen och en natt på persiska, Arto Paasilinna på finska och Da Vincikoden på kurdiska.
I en tid som nu, när klassklyftorna ökar, ökar också skillnaderna i läsandet. Läsandet minskar bland LO:s medlemmar, framför allt bland männen. Och det går ofta vidare till barnen.
Göran Uhlin berättar att biblioteket bara funnits i fyra, fem år. Fast det fanns också ett långt tidigare, men det hade lagts ner.
-        Det var Eivor Schultz på ABF som tyckte att vi skulle skaffa ett större bibliotek. Studiekommittén, som jag är med i, nappade på idén och vi sökte bidrag från Statens Kulturråd, som gav oss en startpeng. Dessutom så fick vi bra sponsring från både företaget och det lokala facket, säger han.
Nu är hyllorna välfyllda. Studiekommittén får pengar varje år från både företaget och fackklubben och de får även ta emot böcker från arbetskamrater. Göran och andra köper böcker antingen från Fyndlagret eller från bokhandlaren inne i stan. Mest pocket. En del ljudböcker men intresset för dem är inte så stort här.
För att öka intresset för biblioteket arrangeras boklotterier bland dem som lånar böcker. Informationen om boklotteri och tips om böcker hamnar på anslagstavlor och kylskåpsdörrar men också på intranätet och på Facebook.
-        Nu ska vi lotta ut en bok av journalisten Johan Mikaelsson, När de dödar journalister. Författaren är från Timrå och det var en släkting till honom som jobbar här som tipsade om den, säger Göran Uhlin.
Deckare och historiska böcker, biografier, är mest populära. Böcker av Karl-Ove Knausgård samsas med Stora boken om öl. Arbetarskrivaren Maria Hamberg med deckarförfattaren Jo Nesbø och resehandböcker. Vibeke Olssons historiska böcker om Bricken och arbetarna på sågverket i Svartvik, inte långt från Kubal, finns här, liksom en avdelning för barnböcker. När Göran berättar om sina egna favoriter blir det lokalpatriotiskt: Kristina Sandbergs trilogi, Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget och P-O Enqvist nämner han direkt.
Inte långt från biblioteket ligger också IF Metalls klubblokal. Där träffar vi på Robert Sundin, som är styrelseledamot. Läsandet har ökat bland medlemmarna och fackklubben ser engagemanget i biblioteket som ett folkbildande uppdrag.
-        Det är bra att vi har böcker här. Det är inte så vanligt annars att industriarbetare tar sig in till biblioteket, säger Robert Sundin och Göran Uhlin fyller i:
-        Kultur berikar människan, förklarar han. Jag tror att man blir en bättre människa, får större insikter, när man läser. Det är viktigt i en tid när annars dumheten breder ut sig. Man blir mera vidsynt. Jag skulle tro att få av SD:s väljare läser särskilt många böcker, säger Robert Sundin.
Nu hoppas Göran Uhlin att utmärkelsen som Årets arbetsplatsbibliotek ska hjälpa till att få ännu fler att hitta dit, framför allt ungdomar.
-        Den författare vi ska försöka få hit är Leif G W Persson. Alla känner till honom. Då kanske vi kan locka ännu fler hit, säger Göran, innan han får vakten att släppa ut mig.
-        Ni kanske ska försöka få hit Zlatan, tipsar jag.
-        Jo, vi har hans bok, men att få honom hit, det går nog inte, svarar Göran innan grinden stängs bakom mig.
När jag cyklar tillbaka under bron kommer jag på att jag glömde fråga om antalet böcker. Tänker på hyllan med utländska böcker och gissar på tusen och en bok. Senare får jag veta: närmare två. Två tusen böcker för att läsande arbetare ska medverka till att stoppa de ökande klassklyftorna i samhället.

Åke Johansson

torsdag 7 maj 2015

Tal/dikt om läsande vid Sundsvalls Kommunfullmäktige

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i Sundsvall 27 april var det en allmänpolitisk debatt. Jag ska inte recensera inläggen där utan på allmän begäran, nåja från två personer i alla fall, så publicerar jag här mitt eget inlägg, som handlade om hur den nyliberala politiken lett till ökade klyftor i samhället liksom till en ökad segregation inom skolvärlden.
Inlägget mötte ingen större diskussion, men det uppmärksammades ändå. Eftersom jag läste inlägget delvis som en dikt:

Ordförande, ledamöter
David Ericsson med sin nya bok
på arbetsplatsbiblioteket SJ Sundsvall

Jag önskar fler böcker

Jag önskar fler böcker att läsa för barnen
Jag önskar mer plats för läsande i läroplanen
Jag önskar att fler pappor läser för sina smågrabbar
att de förstår vilken framtid dem annars drabbar
Jag önskar att skolorna har bibliotekarier och bibliotek
som visar vägen till nya världar och till ordens lek

Jag har fått lära mig att läsandet bär demokratin rentav
Att den som inte förstår det han eller hon läser
är maktlös, har svårt att ställa krav,
svårt förstå historia och samtid, svårt att äga språkets trollstav

Allt detta vi alla med säkerhet vet
Men vi lever i en annan verklighet
För var sjätte elev saknar ett bibliotek på sin skola
och de flesta friskolor saknar anledning känna sig coola
Att tillåta vinst men spara på bibliotek är ren dumhet

Ordförande, ledamöter,
Tillgång till språket är en klassfråga, och jag önskar att alla skolbarn i Sundsvall får gå i likvärdiga skolor och får tillgång till ett riktigt skolbibliotek med en utbildad bibliotekarie, för mitt och ditt språks gränser är vår världs gränser.
I takt med de ökade klyftorna i samhället och den ökade segregationen i skolorna, inte minst pga det ökade vinstintresset och det fria skolvalet, har också klyftorna ökat när det gäller läsande. Detta har vi kunnat se i många rapporter.
Jag är glad att Sundsvall har en bra kulturskola och glad över att kommunen nu, tillsammans med biblioteket, startat ett arbete för att utveckla skolbiblioteken i Sundsvalls skolor. Att satsa på kultur, och inte minst läsandet, i skolan är i högsta grad en hållbar framtidsinvestering.

Uppläst i samband med den allmänpolitiska debatten i Sundsvalls kommunfullmäktige 27 april. Kan avlyssnas via webben, http://play.quickchannel.com/Qc/create/mainshow.asp?play=7448, tyvärr är mitt inlägg långt bak och det tycks inte gå att spola fram.



Eldina Melez, som är en vaken och engagerad studieorganisatör för Seko på SJ i Ånge, ordnade nyligen en pensionsutbildning för järnvägare. Det kom ett gäng intresserade, de flesta äldre och på väg in i pensionärstillvaron, men även en del yngre. En kunnig professionell pensionsutbildare från Pensionsmyndigheten kom och pratade och visade bilder om främst inkomstpensionen, den nedre delen i pensionstriangeln. Jag tror han skulle vara där i en timme, men han blev kvar närmare två timmar, eftersom Sekomedlemmarna var så på hugget med frågor och inlägg.
Dessutom medverkade jag och pratade om dels tjänstepensionen, som är av två sorter, beroende på när vi anställts, och dels om den politiska sidan av pensionssystemet. Systemet gynnar fr a fondförvaltarna. Pensionsmyndigheten säger att du ska se till att vara anställd på ett företag med kollektivavtal och se till att vi för premiepensionen väljer fonder med låg avgift. Men det är också viktigt att se till att samhället driver en politik som inte accepterar 8 % arbetslöshet. Av många skäl. Ett är att färre i arbete betyder lägre pension, både för den arbetslöse och för pensionären. Dessutom behöver vi ställa krav på ändringar i pensionssystemet så att inte kvinnor missgynnas som idag då sju av tio av Kommunals kvinnliga medlemmar bara får ut garantipensionen på 8 000 kr ca. Premiepensionerna borde tas bort och pengarna föras in till den allmänna pensionen.
Alltså se till att du har kollektivavtal, välj fonder med låg avgift, låt dig inte luras av fondförvaltare som dessutom tar ut höga avgifter själva. Men var också med att arbeta politiskt för ett mer rättvist samhälle och ett rättvist pensionssystem, liksom för rätten till heltidsanställningar.
Nu planeras också en kurs i Sundsvall. Varför inte på fler ställen?!
Kontakta din studieorganisatör eller Seko Mellannorrland.