Vargjakten, Den döde, På Bolsjom Karetnyj, Ingen mans land, Mina hästar, Jag växte upp under Leningrads belägring.
Sånger med texter om en värld det inte var tänkt att vi skulle känna till. I de officiella sovjetiska historieböckerna fanns den inte.
Men när trubaduren, skådespelaren och poeten Vladimir Vysotskij dog för trettio år sedan, 25 juli 1980, följdes han till graven av flera hundra tusen människor. De kände till verkligheten. Fattigdomen, korruptionen, att inte kunna lita på myndigheterna, att hamna i fängelser eller läger. Om hur enkla människor knuffades undan för att de högre upp skulle gå före i kön. Om hur de stora tjuvarna lurar både småtjuvar och hederligt folk. Och ändå en stolthet över att vara delaktig i detta land.
Sångerna kan kallas moderna folkvisor, rysk blues, krigssånger, tjuvsånger. Men vad de än kallas så är de allt annat än hovsamma. Någon hovsångare åt överheten blev han inte. Istället är sångerna råa, desperata, längtande, smärtfulla, fräcka, cyniska och samtidigt så kärleksfulla och sentimentala. Och hans sätt att sjunga måste läggas till. Hans hesa uppfordrande röst som intensivt skrek ut begäret efter lyssnare. Hör min röst! Hör min sång! För helvete!
Alla lyssnade också och tog honom till sig. Ingen tycks ha kunnat låta bli att älska honom. Men det fanns en gräns. Ytterst få av hans sånger kunde säljas öppet under hans livstid. Men desto mer sökte folk efter de illegala banden.
Han blev känd i Sverige mycket tack vare Fria Proteaterns föreställningar och skivinspelning med titeln Sånger av Vysotskij från mitten av 80-talet. Stefan Ringbom från Fria Pro fortsätter att sjunga hans sånger. Det dyker också upp nya inspelningar, ofta av unga vissångare, som Dan Fägerkvist och visgruppen Volodja. Ibland dyker det upp hela föreställningar kring Vysotskijs texter, sånger och inte minst hans liv och den värld hans texter speglar.
Då, när han levde, fanns bandinspelningar att köpa på svarta marknaden i Sovjet och i övriga östeuropa. Hans mer än 600 sånger var omåttligt populära och han uppträdde gärna med sina sånger, när det var möjligt. Hans yrke var annars skådespelarens. Efter teaterutbildning hamnade han på den kända närmast oppositionella Tagankateatern i Moskva. Han deltog också i ett tjugotal filmer, bl.a. som polis i kriminalserien Den svarta katten och Muratovas film Kort möte.
Men hans hårda liv, med arbete, arbete och arbete, varvat med alkohol, gjorde också livet kort. Vladimir ”Volodja” Vysotskij blev bara 42 år gammal.
Nu är det tack vare bl.a. Youtube möjligt att också lyssna på originalet. Sök t.ex. efter Vargjakten eller som den heter på ryska Охота на волков.
För den som vill läsa hans texter finns boken Vargjakten, med 48 av hans sånger i bröderna Palmaers tolkningar, på förlaget Karneval och då medföljer en cd med 17 sånger inspelade av Fria Proteatern. På svenska finns också hans hustru skådespelaren Marina Vladys bok En kärleks saga (Norstedts 1988) och på förlaget Fram kom 1991 boken Vladimir Vysotskij Människa, Poet, Aktör, som bl.a. innehåller en längre intervju med trubaduren och många av hans texter översatta av Ola Palmaer.
Läs, lyssna och följ med in i Vysotskijs värld.
Sånger med texter om en värld det inte var tänkt att vi skulle känna till. I de officiella sovjetiska historieböckerna fanns den inte.
Men när trubaduren, skådespelaren och poeten Vladimir Vysotskij dog för trettio år sedan, 25 juli 1980, följdes han till graven av flera hundra tusen människor. De kände till verkligheten. Fattigdomen, korruptionen, att inte kunna lita på myndigheterna, att hamna i fängelser eller läger. Om hur enkla människor knuffades undan för att de högre upp skulle gå före i kön. Om hur de stora tjuvarna lurar både småtjuvar och hederligt folk. Och ändå en stolthet över att vara delaktig i detta land.
Sångerna kan kallas moderna folkvisor, rysk blues, krigssånger, tjuvsånger. Men vad de än kallas så är de allt annat än hovsamma. Någon hovsångare åt överheten blev han inte. Istället är sångerna råa, desperata, längtande, smärtfulla, fräcka, cyniska och samtidigt så kärleksfulla och sentimentala. Och hans sätt att sjunga måste läggas till. Hans hesa uppfordrande röst som intensivt skrek ut begäret efter lyssnare. Hör min röst! Hör min sång! För helvete!
Alla lyssnade också och tog honom till sig. Ingen tycks ha kunnat låta bli att älska honom. Men det fanns en gräns. Ytterst få av hans sånger kunde säljas öppet under hans livstid. Men desto mer sökte folk efter de illegala banden.
Han blev känd i Sverige mycket tack vare Fria Proteaterns föreställningar och skivinspelning med titeln Sånger av Vysotskij från mitten av 80-talet. Stefan Ringbom från Fria Pro fortsätter att sjunga hans sånger. Det dyker också upp nya inspelningar, ofta av unga vissångare, som Dan Fägerkvist och visgruppen Volodja. Ibland dyker det upp hela föreställningar kring Vysotskijs texter, sånger och inte minst hans liv och den värld hans texter speglar.
Då, när han levde, fanns bandinspelningar att köpa på svarta marknaden i Sovjet och i övriga östeuropa. Hans mer än 600 sånger var omåttligt populära och han uppträdde gärna med sina sånger, när det var möjligt. Hans yrke var annars skådespelarens. Efter teaterutbildning hamnade han på den kända närmast oppositionella Tagankateatern i Moskva. Han deltog också i ett tjugotal filmer, bl.a. som polis i kriminalserien Den svarta katten och Muratovas film Kort möte.
Men hans hårda liv, med arbete, arbete och arbete, varvat med alkohol, gjorde också livet kort. Vladimir ”Volodja” Vysotskij blev bara 42 år gammal.
Nu är det tack vare bl.a. Youtube möjligt att också lyssna på originalet. Sök t.ex. efter Vargjakten eller som den heter på ryska Охота на волков.
För den som vill läsa hans texter finns boken Vargjakten, med 48 av hans sånger i bröderna Palmaers tolkningar, på förlaget Karneval och då medföljer en cd med 17 sånger inspelade av Fria Proteatern. På svenska finns också hans hustru skådespelaren Marina Vladys bok En kärleks saga (Norstedts 1988) och på förlaget Fram kom 1991 boken Vladimir Vysotskij Människa, Poet, Aktör, som bl.a. innehåller en längre intervju med trubaduren och många av hans texter översatta av Ola Palmaer.
Läs, lyssna och följ med in i Vysotskijs värld.
Bra att du beskrev, nu en gång för åtta år sedan - bokmärker!
SvaraRadera