Trainspottern rullar på

Ibland överraskar försäljningen. Fick nyligen av en kollega på SJ en lapp med ett namn och ett tel.nr. En man som hade hört talas om att en tågmästare skrivit böcker med berättelser från tågresor. Nu ville han köpa mina böcker. Det fick han förstås. Han hette Jörgen och hade arbetat tidigare på SJ. Vi träffades några dagar senare på tåget och hade ett fint samtal och han fick sina böcker.
Förra veckan var jag på två möten och pratade. Först hos Svenska Järnvägsklubben i Sundsvall, där jag visade bilder från och pratade om tågresor i Kenya, plus att vi pratade om arbetet på järnvägen idag och jag sålde en del böcker.
Kvällen efter var jag på Matfors Bibliotek och pratade Trainspotter-boken och SJ idag inför ca 25 personer och sålde böcker också där.
Järnvägars roligt att prata om SJ med folk. Alla är intresserade, har själva en historia på gång.
Jag börjar alltid med att säga att om du sitter i en församling där ingen riktigt får igång ett samtal, det är mest tyst, så är det bara att säga två bokstäver, S och J, så blir det världens kakalorum. Säger man sedan att man jobbar på SJ så får man räkna med att krutröken snart ligger tät i rummet, och att allas pipor är riktade mot dig. Men det kan jag ta.
Nu har jag sålt slut på mina böcker och beställt de sista exen från förlaget. Härligt.