Mycket läsvärd bok om gårdagens, dagens och framtidens resande

En av många böcker som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar, i och med Coronapandemin. Men samtidigt särskilt intressant just därför. Hur ska resandet se ut framöver? 

En bok som förtjänar många läsare nu är Fartrusiga av Björn Forsberg. Förlag Ord&Visor. Han skriver om historien, hur järnväg, bilen och flyget under 200 år förändrat våra möjligheter att resa och att frakta varor. Tack vare oljan. Och så vågar han ta steget vidare. När oljans epok är slut, den är faktiskt inte evinnerlig även om vissa önskar det, och när vi nu måste minska utsläppen från den fossila energin för att minska uppvärmningen, hur ser framtidens transporter ut? Vi måste planera samhällen annorlunda. Kan människor inte bara vara tvungna, utan kanske också vilja resa mer långsamt, ta tåget istället för flyget?
Forsberg ägnar många sidor åt den tekniska utveckling som skett tack vare oljan. Men han menar att politiker måste våga inse att det inte finns bränslen eller batterier som kan ersätta bränslet till dagens massflyg och biltrafik. De snabba resorna över kontinenter är inte längre möjliga.
Dagens samhällsmodell bygger på oljan. Du måste ha bil för att handla mat och annat långt bort från bostaden. Vi måste istället satsa på närhet, på kollektivtrafik, järnväg, bussar och på samåkande. Bilar ska inte behövas i städerna utan prioriteras där de måste finnas, utanför städerna. Vi måste ställa om. Vi kan inte slösa med oljan som finns kvar. Bygga höghastighetståg drar för mycket energi, istället vill han bygga ut den järnväg vi har, fler dubbelspår. Snabbheten kan inte kosta oss klimatet. Mer gods ut på järnvägen. Utökad nattågstrafik. Forsberg väjer inte för att det blir en annan tid. Det snabba resandet kan ersättas av ett lugnare. Jag som åkt mycket tåg håller med. Läs den, både för historien, han skriver så man förstår, man hänger med på alla resor han tar oss med på. Tänk vilket lyxigt resande det var i zeppelinarna, t ex. Mycket läsvärt på dessa 540 sidor. Det finns ett gott liv och ett bättre liv i en fossilfri morgondag, enligt Forsberg. 

Forsberg får, med sina texter om nattågstrafiken som behöver satsas på efter flera decennier av nedläggningspolitik, mig att tänka på mina egna resor. T ex nattåget som kallades Alfred Nobel som kördes av SJ och DB. Ett särskilt minne. Innan tåget kom in till Stockholm Central kunde man köpa en starköl till frukosten på tåget. Nattåget var, som Forsberg skriver, en frizon från dåtidens strama svenska alkohollagstiftning.

Innan massflyget kom, och innan politiker krävde hög lönsamhet, anbudsupphandlingar och stoppade beställningar av nya vagnar till nattågen, kunde man åka i direktsovvagnar från Sverige till såväl Berlin som Paris. Idag tar det längre tid att åka tåg och det har blivit mycket dyrare, medan det blivit snabbare och dessutom billigare, pga subventioner, att flyga. ​

Med annan politik kan vi åter bygga upp nattågstrafiken till övriga Europa. En sådan inriktning har regeringen också lagt fram. Nu gäller det att ligga på så att de planerna också blir verklighet.

Läs boken!