Baskien 2009

En minnesbild dyker upp. Det är när jag ser en demonstration på Sergels Torg i Stockholm. Istället ser jag framför mig en oerhört stark baskisk demonstration jag var med om i San Sebastian/Donostia i somras. Det är en tyst demonstration. I stort sett. En bil kör först, med en högtalare på taket. Den spelar en stark klassisk väldigt känslosam melodi. Som en sorgemarsch. Efteråt kommer ett hundratal män och kvinnor i alla åldrar. Alla bär en bild av en baskisk fånge. På bilderna finns också angett namn och hur länge de varit fängslade. Demonstrationståget går genom den gamla stadens gator som för stunden är ganska tomma, eftersom det just då regnar tungt. Turisterna har sprungit in på barerna och provar några pinchos.
Runt om i staden finns bilder av en man, Jon Agirre, som varit fängslad i 29 år. 29 år som politisk fånge. Han är 79 år gammal och sjuk, men spanska myndigheter vägrar släppa honom fri. Ingen tillåts ha kontakt med honom.
En annan dag en ny demonstration. Också en tyst demonstration, denna gång stillastående, utanför det gamla stadshuset i stadens centrum. Frige Jon, 29 år som politisk fånge, är budskapet. Framför den lilla gruppen, ett hundratal demonstranter i olika åldrar också nu, står ett tjugotal mycket välbeväpnade soldater.
Baskerna protesterar också mot att spanska myndigheter medvetet håller inne med att varna civila när ETA spränger bomber.
Men starkaste minnet av mitt tio dagar långa uppehåll i den fina baskiska staden San Sebastian/Donostia, är ändå den oerhört känslosamma tysta demonstrationen efter bilen med den smärtsamt vackra musiken.