Läsare som gör en glad

Jag var inbjuden till Tågets Dag i Ånge i torsdags. Det var i samband med att Banverket invigde nya Driftledningscentralen, vilket skapat många nya arbeten i annars hårt drabbade Ånge.

Jag berättade några historier ur boken Trainspottern och andra berättelser från järnvägen.

Allra roligast var ändå de många äldre järnvägare som kom förbi mitt bord, där jag sålde den boken och den förra, Järnvägsliv. De pratade om hur arbetet förändrats, om kolleger de kommer ihåg, inte minst om Lill-Åke, och om historier som borde skrivas ner.

Några skrattade gott åt mig och berättade att de läst boken och tyckte att den var mitt i prick. Det var så mycket de kände igen. Det känns bra att få höra. Samma sak när arbetskamrater undrar när nästa bok kommer.

- Nu har jag två böcker i bokhyllan och det är dom som du skrivit.

Visst känns det bra. Jag brukar ta de läsarna med till vårt arbetsplatsbibliotek och peka ut andra böcker att låna hem och prova.

Alldeles nyss ringde en kollega i Vännäs o sa att han ville köpa en bok till. Han hade skänkt bort sin bok till nån som skulle fylla år.

- Det var som mitt i prick, sa han, om bokens berättelser från arbetet.

Härligt att höra. Visst finns det de recensenter och förståsigpåare som tyckt att inte var det där något att trycka. Men det gäller att lyssna på de som begriper något. Det blir nog en bok till. Arbetets skildringar blir det aldrig för många av.