I april ockuperas det röda Sommerå av vita soldater från Skärgårdens frikårer. Många kända röda tas till fånga. I början av maj 1918 arresterade soldater från de borgerliga skyddskårerna 49 kända arbetarrörelseaktiva i Sommerå och gick med dem mot fångläger i Ekenäs.
Men på vägen dit valde de vita fångvaktarna att istället arkebusera dem på en plats som heter Märynummi. Tio åt gången fick de lämna de övriga och vandra till en plats, där det tidigare varit en rysk kasern, så långt bort att gevärsskotten inte hördes. Till slut hade alla 49 avrättats. De slängdes i en massgrav.
 |
| Historikern Aapo Roselius berättar om bakgrunden till minnesstenen i Märynummi |
Anhöriga försökte efter kriget väcka åtal och begärde en undersökning och namngav både dödade och mördare men regeringen sa nej.
Först på 50-talet kunde finska vänstern få sätta upp ett minnesmärke på platsen. Ett exempel av så många på högerns terror och på hatet mot de röda. Det visar sig nu när forskare engagerar sig i inbördeskriget att det är de vita som stått för terrorn. Och att et officiella Finland så långt efter terrorn mot de röda, äntligen kunde tillstå hur illa arbetare och deras familjer hade behandlats.
Varför detta klasshat mot de röda? Varför denna vita terror? För att skrämma andra arbetare att veta sin plats under stöveln, att hålla sig borta från krav på demokrati och rättvisa, att hålla sig borta från den yttersta högerns och borgerlighetens krav på hegemoni och makt.
Idag samlas arbetareföreningar här varje år en helg i mitten av maj till en stor tillställning, för att hylla minnet av de röda.
Denna första vecka i maj var en av de mörkaste veckorna. Men den vita terrorn fick fortsätta utan bestraffningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar