Nu ska vinsten gå till finska staten

 Finsk tågaktör erövrar Sverige – experter varnar bolaget för kaos

Rubrik i Dagens Nyheter 5 mars. Bakgrunden är att Finska statens järnvägsbolag VR ska ta över kinesiska MTRs trafik mellan Stockholm o Göteborg. Inte heller VR är ute efter att förbättra trafiken utifrån resenärers behov. Målet är bara ett:

" Att lyckas på den nordiska marknaden innebär att VR kan betala finska staten betydande utdelning och investera i nytt materiel, säger Markula."

Citerat från artikeln i DN och den Markula jag nämner är en chef på finska VR. Och det kaos experter föruttalar är de stora problemen med järmvägsunderhållet på de svenska järnvägarna.

Nog är det en märklig värld vi lever i. Förut kunde gamla SJ, före politikernas beslut om avregleringar, utöka trafiken och föra över vinsten från trafiken Stockholm-Göteborg till annan trafik som var mer gles på andra platser inom landet men ändå nödvändig för resenärer och för landet. Idag ska den vinsten gå till Finland.

Och samtidigt driver SJ persontågstrafik både i Norge och Danmark. Med målet att plocka ut vinster från trafiken där.

Föreläsning om järnvägen förr och nu

 Jag var i Matfors nyligen och föreläste om järnvägen förr och nu. Träffade flera gamla järnvägare. Speciellt roligt att få möta en äldre dam som hade jobbat som grindvakterska en gång i tiden. Även en gammal banvakt/banmästare och en vagnreparatör var på plats. Liksom ytterligare ca tjugofem till intresserade.

Nämnde bl a nyheten att antalet resande har ökat med 40 procent de senaste 20 åren och att Sverige ändå tillhör de länder i Europa som investerar minst i nya spår. SJ beställer nya snabbtåg, men fortfarande är spåren begränsade till 200 km/tim. Trafikverket och våra politiker borde skämmas. Dags att återförstatliga järnvägen.

Det är tänkt att jag ska köra ungefär samma föreläsning på Kulturmagasinet i höst. Välkommen då.

Bilder: Sundsvalls museum, Järnvägsmuseum och Wikipedia.

Ett år med en hel del bokprat

Det har blivit en del bokprat under det senaste året. Jag har träffat mycket folk på 28 föreläsningar och bokmässebesök under året som gått från boksläppet på finska föreningen i Sundsvall till föreläsningen på Solnas Folkets Hus nyligen. 

Allt med boken Jag lärde mig gilla läget - ett finskt krigsbarn minns, som jag skrev tillsammans med Veikko Keteli, som var med på boksläppet men som inte kunde vara med i Solna.  Boken är utgiven på Ord&visor förlag.

Förutom detta har jag också hunnit med några föreläsningar om Arbetarrörelsens historia i Sundsvall och om Järnvägens historia, också i Sundsvall. Båda knyter an till stadens 400-årsjubileum. Jag fortsätter gärna.

Varför är Sverige så tyst om massmordet i Gaza?

Minst 70 palestinier som stod i matkö i Gaza dödades i natt av den israeliska armén. Flera hundra skadade. Enligt Sveriges Radio idag.

Hur länge ska detta massmord få fortgå medan omvärlden ser på. 

Var är besluten om sanktioner mot Israels regering? Varför är Sveriges regering tyst? Sverige som tidigare varit en röst för fred och rättvisa har nu istället blivit en röst för krig och mord på civila. 

Regeringen borde tvingas att avgå i humanismens och demokratins namn. Eller står svenska folket bakom denna politik?

Vilka är vinnarna på privatiseringen av vården

 Intressant artikel i Dagens Etc. En intervju med journalisten Anna Gustafsson, som skrivit en bok om privatiseringen av sjukvården och vårdvalet.

Hon svarar bl a så här på frågan om vad hon är mest förvånad över kring det politiska beslutet om vårdval:

– Att man inte lyssnat på kritikerna. Att man inte lyssnat på oppositionen är väl en sak, men man har ju inte heller tagit fasta på forskningen. Och man sjösätter en reform utan konsekvensanalys kan man säga. Man lyssnade inte heller på patientorganisationerna, det kan man ju tycka är ännu mer anmärkningsvärt, säger hon.

Alltså ännu ett exempel på stora beslut om privatiseringar som tagits utifrån ett skrivbordbeslut utan förankring i verkligheten eller bland personalen. Samma som vid privatiseringen av skolor och järnväg t ex. 

Jag läser också i avslutningen av artikeln:

– Det som är genomgående i landet är att vårdcentraler och de nya mottagningarna i hög grad har etablerat sig i områden där patienter inte har de stora behoven. Ökningen av vårdcentraler och valfriheten har framför allt uppstått i storstäder och i större orter. Det är inga privata aktörer som öppnar i glesbygd, säger hon.

Vårdvalet har också gjort att regionerna i hög utsträckning slutat att öppna mottagningar.  

– De nya vårdcentralerna som öppnar är i huvudsak privata. Det är ett tydligt drag med reformen att man har släppt samhällsplaneringen. Man har överlåtit det till marknaden, säger Anna Gustafsson.

Boken av Anna Gustafsson heter Du sköna nya vård med underrubriken Friska vinnare och sjuka förlorare.

Sopa undan julen och högerkrafterna!

 Det var många som i sina nyårshälsningar hoppades på ett bättre år än det förra, ofta med en pessimistisk underton. 

 Visst är det många mörka moln på himlen. Men om det nu är så många som ser dessa tunga dysterheter, så borde det väl också vara många som hjälps åt att lyfta undan dem. När vi idag städar undan julen, passa på att putsa fönstren och städa undan den högerkrafternas filt som ligger över dagens stora klasskillnader. 

 Det är lätt att se vilken sida som lyser av självförtroende. Finansministern kan skrattande säga att hon älskar att sänka skatter. Det hon menar är att hon älskar att flytta pengar från vård, skola och omsorg till de rikare bland hennes väljare. Medan vårdpersonal väljer att byta jobb, om möjlighet finns. Och allt fler får allt svårare att få lönen att räcka. Så får vi en allt tyngre börda av miljardärer som vi andra ska betala med sänkta löner, fattigpensioner och längre köer till sjukhusen. 

Denna andra berättelse förtjänar att storma sig fram genom samhället. Att det offentliga har förlorat hela 800 miljarder kr på olika regeringars skattesänkningar mellan 1995 och 2021. 800 miljarder som kunde ha gett oss alla en bättre välfärd istället för att fylla de rikas börsgarderob. Att skolor därför säger upp personal. Att vi samtidigt har alldeles för många arbetslösa. 

 De rika, bankerna o andra storföretag för att inte tala om deras närmaste politiker, är inte nöjda. De superrikas girighet vet inga gränser. Och de kan fortsätta så länge vi andra tror att vi inte kan göra något åt det. 

 Nu vill de dessutom lura i oss att Sverige hotas av krig, då kan de föra över ännu mer pengar från vår välfärd för att gynna krigsindustrin.

 Tillsammans är ett bra motståndsord. Prata ett annat. Organisera ett tredje. Föreningslivet, folkrörelser, folkbildning och kultur är också ord som överheten inte vill höra talas om. 

 Tänk bara; vi är ju så många fler, vi måste bara se och höra varandra, se oss som den kraft som kan. Vi måste bara begripa att vi kan. Prata med dina arbetskamrater, vänner, grannar!

 Räta på ryggen, skaffa kunskap och bildning tillsammans i studiecirklar, prata om att det finns annat än de rikas girighet att servera. Gå med i en kämpande förening. Ta strid för välfärden, för freden, för klimat och miljö, för arbete och högre pension. Och glöm inte att använda kulturen! Mer sång på möten och demonstrationer!

 Det ska vara gôtt att leva!!

Bokprat och folkbildning i Timrå

Igår var jag på Pangea-huset i Timrå och pratade om boken om Veikko Keteli och historien kring de finska krigsbarnen inför en engagerad publik. Arrangerat av Vänsterpartiet Timrå och ABF Västernorrland.

Till fikat efteråt hade vi också ett fint samtal om hotet mot folkbildningen. Och om hur ABF ska arbeta med att få fler föreningar att bli bättre på att använda ABFs tjänster och erbjuda sina styrelser och medlemmar utbildning. Där fick jag stor assistans av Petra Åkerlund, verksamhetsansvarig på ABF i Sundsvall/Timrå.

För en månad sedan höll jag ett liknande föredrag I Harmångers bibliotek, också i en fin omgivning.

Det känns väldigt bra att få komma ut och prata om boken, utgiven med hjälp av föreningen Liv i Sverige på Ord&visor förlag.

Idag bor Veikko i Oslo, har mycket att berätta som är gott att ha med sig. Om att vara flykting och fackligt/politiskt aktiv arbetare.

Veikko har en enorm historiekälla att hämta berättelser från. Med starka känslor, med värme och med en hel del humor. Som brukligt läste jag ett stycke högt ur boken. Det blev när han bad bagaren i Timrå fara åt helvete. Bagaren tänkte inte betala någon lön för att skrapa bakplåtar, det var ju en lärlingsutbildning för livet, enligt bagaren. Och hur sedan handlare Andersson gav dem båda en lektion i förhandlingsteknik, eller kanske utpressningstaktik. Om du inte ger grabben betalt, så ....

Förhoppningsvis kommer jag att kunna besöka många föreningar och berätta om boken och dessutom om hur viktig folkbildningen varit för det moderna Sverige och kommer att vara i framtiden.

På tågresa i sydöstra Spanien

Från en resa i Spanien 

Vi reste nyligen med tåg och buss i sydöstra Spanien, Med den lilla staden Cocentaina som mittpunkt mellan Valencia och Alicante. Där bodde vi hos Bosse, en gammal arbetskamrat från järnvägen, och hans Elena.

De mötte oss i Valencias vackra järnvägsstation Estacio del Norte, invigd 1917, med en vacker fd tjurfäktningsarena som granne. Efter en fika for vi med Renfes motorvagnståg till deras vackra bostad i Cocentaina. Två timmars resa.

Vi stannade och vandrade i bergen runt omkring, La Serreta  och Serra Mariola. Bosse har lärt sig mycket. De visade oss platser där utgrävningar gjorts från den iberiska kulturperioden innan kelter och senare romarna tog över, liksom rester av palats också fästningar från tiden när morerna regerade i stora delar av Spanien.

Vi vandrade i hög värme, flera dagar med över 30 grader. Då var det skönt att hitta skugga under träd. Lyxigt med så mycket frukter och örter som de kan plocka direkt från skogsstigarna. Fikon, mandel, granatäpplen, oliver liksom sparris, rosmarin, timjan mm.

Vi hade missat stadens fiesta då man firar la reconquista, då kristna trupper körde morer och judar från landet, om de inte övergav sin tro. 

På toppen av La Serreta kom vi till vad som varit en luftförsvarsställning, där regeringstrupper försvarade regionen mot de italienska fascisternas bombflyg under inbördeskriget på 30-talet. 

Stora delar av städerna i södra Spanien bombades sönder för att underlätta för Francos trupper som kom in i landet från Nordafrika för att ta makten från den vänsterledda folkfronten. Dessvärre lyckades de, tack vare hjälp från Italien och Tyskland. 

Vi besökte också fina historiska och arkeologiska museer.

Härligt med allt gott som Elena tillagade liksom med våra många långa samtal. Historier från våra, tillsammans, nära 70 år på den svenska järnvägen liksom om boendekostnader i Spanien, svensk och spansk politik.

Bosse kunde inte förstå att Sverige frivilligt kan gå med i Nato. Inte jag heller, men det blev ju aldrig någon diskussion ens. Det socialiststyrda Spanien hanterar dagspolitiken bättre än högerstyret i Sverige. Genom sänkt moms på mat och på gas, höjda minimilöner och andra förbättringar för arbetare och vanligt folk samtidigt som regeringen höjt skatten för de rika och bankerna.

En dag gick vi till deras kolonilott i utkanten av stan. Plockade jordgubbar snyggt planterade runt hela odlingslotten med lök, kål och annat gott. Men det var torrt och det fanns regler för när man fick vattna.Det hade inte regnat på länge. Från tågresor kunde vi se torkan breda ut sig i Spanien, landet med de uttorkade flodbäddarna. Höstens olivskörd var extremt dålig. Det tycks inte bli bättre i år. 
Samtidigt är det positivt att spanska regeringen infört stora rabatter på tågresor för att minska på biltrafiken och att städer som Valencia uppmuntrar cykeltrafiken, som ökat avsevärt. 

Något för Sverige att ta efter. 

Vi kanske inte köper något hus därnere, men vi kommer gärna tillbaka 

och hyr en lägenhet.

Och jodå, vi for även ner till kusten, till Alicante, och badade i havet.

 

Karl Östmans 100 år gamla roman rykande aktuell

Läser Karl Östmans roman Den breda vägen, utgiven av Tidens förlag 1923 -100 årsjubileum i år, läs den - och slås av mycket i hans berättelse. I boken ska till exempel en sågverksdisponent åka hem från lantstället i skärgården efter semestern, när han av nån anledning får en uppenbarelse: Arbetarna har fåt det för bra och har för hög lön. Han har räknat ut, eller någon annan kanske har gjort det åt honom, att han har bara 65 ggr mer än arbetaren i lön. Och då är hans arbete så oerhört mycket viktigare än stabbläggarens eller maskinskötarens. Så han beslutar att sänka arbetarnas löner. Och de går i strejk.

Idag, efter att löneskillnaderna först minskat radikalt ner till 15 gånger så mycket när arbetarrörelsens röster hördes mer än arbetsköparnas och sedan från 70-talet åter ökat, så gick det återigen 65 arbetarlöner på en direktörslön för ett par år sedan. Och idag 2023 är storbolagsdirektörens lön 70 gånger så hög som arbetarens.

100 år efteråt har historien rört sig bakåt. Vad skulle Karl Östman säga och skriva, månntro?

Tänk på det, arbetarskrivare och fackligt och politiskt aktiva. Och ryt till så det hörs!

På Smålit, bokmässa i Jönköping 4 februari

 

Jag var på Smålit, bokmässa i Jönköping, en kylslagen första lördan i februari. Arbetarskrivare hade bokbord där. Jag, Mija Åhlander och Annica Albertsson representerade föreningen. Vi sålde föreningens antologier och den formidabla tidskriften Klass plus egna böcker och vi pratade med folk som kom förbi om hur viktig vår förening är idag. Så många som håller med om att alla röster inte hörs i dagens samhälle. Vårt recept: skriv! Och kom med i föreningen!

Jag hade tagit SJs nattåg till Skövde och på morgonen åkte jag vidare med regionaltåg till Jönköping. Tågen var i tid, tack för det, så jag hann med en kulturfrukost på hotell på morgonen.

Jag passade på att göra reklam för och sälja några ex av min och Veikko Ketelis bok Jag lärde mig att gilla läget - Ett finskt krigsbarn minns.

Kul att träffa andra skrivare och inte minst att prata med bokläsare.

På kvällen blev det tågresa hem igen. Via Nässjö denna gång.

Härliga läsarkommentarer till nya boken

 

Underbart med läsarkommentarer som de här som kommit in till Veikko Ketelis och min bok Jag lärde mig gilla läget - Ett finskt krigsbarns minnen. På Ord&visor förlag. 

- Boken om Veikkos liv är väldigt intressant och bra. Ger mycket av historia och politik under lång tid. LÄS DEN!

- Gratulerar till en väldigt bra bok. Minst sagt spännande och intressant liv han Veikko har levt. Fint flyt i språket och berättelserna. 

Hoppas den får många läsare. Skicka ett ex till Babel. 

- Grattis! Vilken bragd! Helheten är svindlande, att en människa hinner uppleva så där mycket under ett enda liv och att du/ni lyckas finna en form där den inbyggda dramaturgin för framåt på ett sätt som gör att ingenting känns som transportsträcka! 

Början där du filosoferar över skonaren är en strålande inledning över din livsresa.

Här finns tillräckligt mycket för dem som är intresserade av krigsbarnstematiken, tidsskildringen, lokalfärgen, äventyret. Alla boplatser i alla dessa länder, samhällsanalysen osv.

+++ Tackar ödmjukast för dessa kommentarer!