Vilka är vinnarna på privatiseringen av vården

 Intressant artikel i Dagens Etc. En intervju med journalisten Anna Gustafsson, som skrivit en bok om privatiseringen av sjukvården och vårdvalet.

Hon svarar bl a så här på frågan om vad hon är mest förvånad över kring det politiska beslutet om vårdval:

– Att man inte lyssnat på kritikerna. Att man inte lyssnat på oppositionen är väl en sak, men man har ju inte heller tagit fasta på forskningen. Och man sjösätter en reform utan konsekvensanalys kan man säga. Man lyssnade inte heller på patientorganisationerna, det kan man ju tycka är ännu mer anmärkningsvärt, säger hon.

Alltså ännu ett exempel på stora beslut om privatiseringar som tagits utifrån ett skrivbordbeslut utan förankring i verkligheten eller bland personalen. Samma som vid privatiseringen av skolor och järnväg t ex. 

Jag läser också i avslutningen av artikeln:

– Det som är genomgående i landet är att vårdcentraler och de nya mottagningarna i hög grad har etablerat sig i områden där patienter inte har de stora behoven. Ökningen av vårdcentraler och valfriheten har framför allt uppstått i storstäder och i större orter. Det är inga privata aktörer som öppnar i glesbygd, säger hon.

Vårdvalet har också gjort att regionerna i hög utsträckning slutat att öppna mottagningar.  

– De nya vårdcentralerna som öppnar är i huvudsak privata. Det är ett tydligt drag med reformen att man har släppt samhällsplaneringen. Man har överlåtit det till marknaden, säger Anna Gustafsson.

Boken av Anna Gustafsson heter Du sköna nya vård med underrubriken Friska vinnare och sjuka förlorare.

Sopa undan julen och högerkrafterna!

 Det var många som i sina nyårshälsningar hoppades på ett bättre år än det förra, ofta med en pessimistisk underton. 

 Visst är det många mörka moln på himlen. Men om det nu är så många som ser dessa tunga dysterheter, så borde det väl också vara många som hjälps åt att lyfta undan dem. När vi idag städar undan julen, passa på att putsa fönstren och städa undan den högerkrafternas filt som ligger över dagens stora klasskillnader. 

 Det är lätt att se vilken sida som lyser av självförtroende. Finansministern kan skrattande säga att hon älskar att sänka skatter. Det hon menar är att hon älskar att flytta pengar från vård, skola och omsorg till de rikare bland hennes väljare. Medan vårdpersonal väljer att byta jobb, om möjlighet finns. Och allt fler får allt svårare att få lönen att räcka. Så får vi en allt tyngre börda av miljardärer som vi andra ska betala med sänkta löner, fattigpensioner och längre köer till sjukhusen. 

Denna andra berättelse förtjänar att storma sig fram genom samhället. Att det offentliga har förlorat hela 800 miljarder kr på olika regeringars skattesänkningar mellan 1995 och 2021. 800 miljarder som kunde ha gett oss alla en bättre välfärd istället för att fylla de rikas börsgarderob. Att skolor därför säger upp personal. Att vi samtidigt har alldeles för många arbetslösa. 

 De rika, bankerna o andra storföretag för att inte tala om deras närmaste politiker, är inte nöjda. De superrikas girighet vet inga gränser. Och de kan fortsätta så länge vi andra tror att vi inte kan göra något åt det. 

 Nu vill de dessutom lura i oss att Sverige hotas av krig, då kan de föra över ännu mer pengar från vår välfärd för att gynna krigsindustrin.

 Tillsammans är ett bra motståndsord. Prata ett annat. Organisera ett tredje. Föreningslivet, folkrörelser, folkbildning och kultur är också ord som överheten inte vill höra talas om. 

 Tänk bara; vi är ju så många fler, vi måste bara se och höra varandra, se oss som den kraft som kan. Vi måste bara begripa att vi kan. Prata med dina arbetskamrater, vänner, grannar!

 Räta på ryggen, skaffa kunskap och bildning tillsammans i studiecirklar, prata om att det finns annat än de rikas girighet att servera. Gå med i en kämpande förening. Ta strid för välfärden, för freden, för klimat och miljö, för arbete och högre pension. Och glöm inte att använda kulturen! Mer sång på möten och demonstrationer!

 Det ska vara gôtt att leva!!