Trainspottern - nu som talbok

Idag fick jag veta från förlaget, Ord&Visor, att min bok har lästs in som talbok och finns att låna på bibliotek. En inspelning speciellt riktad till människor med läshandikapp. Men kan lånas av vem som helst, vad jag förstår.
Ansvarig för beslutet och för inläsningen är något som heter talboks- och punktskriftsbiblioteket. Har alltså ingen koll på vem som läst in den och hur det låter. Jag visste ingenting i förväg om detta. Men det ska bli mycket spännande att lyssna på den.
Vet inte heller om den finns att låna på alla bibliotek.
Har en del att kontrollera. Det står också i meddelandet att boken även kan köpas.

Tågupproret i lokala tidningar

Jag har under veckan blivit intervjuad av både Sundsvalls tidning och Dagbladet.
Artiklarna finns på
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.2590058-strider-for-jarnvagen
och
http://st.nu/ekonomi/1.2587676-uppror-for-battre-tagtrafik

Tågupproret har rullat igång

Så är det igång. Tågupproret. Se http://www.tagupproret.se/
Där finns bakgrunden, att vi från två SEKOavdelningar tillsammans med Miljöförbundet Jordens Vänner och Järnvägsfrämjandet pratat ihop oss om en text för att samla folk kring ett uppror mot att tåg inte rullar som de ska. Ett uppror som riktar sig mot politiker som medvetet låter tågtrafiken köras i botten via avregleringar och indragna investeringar.
Över 1000 personer har på en vecka skrivit under namninsamlingen och ännu fler har gått med i Facebookgruppen med samma namn, Tågupproret.
Nu ska vi gå vidare och bredda organisationen. Fler ska med på tåget och visa att vi är många som inte accepterar denna politik.

Trainspottern rullar på

Ibland överraskar försäljningen. Fick nyligen av en kollega på SJ en lapp med ett namn och ett tel.nr. En man som hade hört talas om att en tågmästare skrivit böcker med berättelser från tågresor. Nu ville han köpa mina böcker. Det fick han förstås. Han hette Jörgen och hade arbetat tidigare på SJ. Vi träffades några dagar senare på tåget och hade ett fint samtal och han fick sina böcker.
Förra veckan var jag på två möten och pratade. Först hos Svenska Järnvägsklubben i Sundsvall, där jag visade bilder från och pratade om tågresor i Kenya, plus att vi pratade om arbetet på järnvägen idag och jag sålde en del böcker.
Kvällen efter var jag på Matfors Bibliotek och pratade Trainspotter-boken och SJ idag inför ca 25 personer och sålde böcker också där.
Järnvägars roligt att prata om SJ med folk. Alla är intresserade, har själva en historia på gång.
Jag börjar alltid med att säga att om du sitter i en församling där ingen riktigt får igång ett samtal, det är mest tyst, så är det bara att säga två bokstäver, S och J, så blir det världens kakalorum. Säger man sedan att man jobbar på SJ så får man räkna med att krutröken snart ligger tät i rummet, och att allas pipor är riktade mot dig. Men det kan jag ta.
Nu har jag sålt slut på mina böcker och beställt de sista exen från förlaget. Härligt.

Göransson i Sundsvall

Bengt Göransson, denna kunniga och skarpa kritiker som en gång var kulturminister, besöker i dagarna Sundsvall. Ikväll var vi och lyssnade på honom på Råa Rummet i Stadshuset. Fullsatt.

Föreläsningen var helt briljant. Så mycket godbitar på så kort tid.

I centrum var denna förändring i samhällets syn på människan; från att vara en medborgare med ett ansvar i samhället, till en skattebetalare utan annat ansvar än att hålla nere utgifterna. Människan som kund och konsument. Politikern som besparare, leverantör.

Runt detta ser vi privatiseringarna som undanröjer grunden för samhället. Detta som kallas förnyelse, men som har en medeltida förebild och är en återgång till det gamla feodalsamhället, där kungen lejde ut samhällsuppgifterna till feodalherrar. Detta ledde till samhällets upplösning.

Helt patetiskt blir det när offentligheten ska överta denna modell. Som med SJ. SJ tror, sa Göransson, att deras uppgift är att sälja biljetter. Och så är det ju. Politikerna har gett SJ i uppdrag att köra tåg och att leverera in pengar till ägaren, staten. SJ har glömt allt annat än detta att tjäna in pengar genom att sälja biljetter. SOS Alarm ska tjäna pengar till staten, inte i första hand en bra verksamhet.

Kulturpolitiken har genom borgerlighetens nyliberalism blivit en fråga om underhållning, inget annat.

Riktigt rolig blir Göransson också med alla sina hänvisningar till andra texter. Som hur han reagerar på olika ord. När han hör ordet harmonisera till exempel. Det låter ju bra. Då förstår han att någon försöker luras. Han kom ayt tänka på en gammal grekisk myt där harmonisera betydde att anpassa människor till platsen, inte tvärtom. Så människor fick kapas om de var för långa eller läggas i sträckbänken om de var för korta. Det är harmonisering.

Mycket annat klokt blev också sagt, om skolan, om dagens behov av enorma arenor. Varför bygga arenor som kan ta in fler än det finns folk till? Jo, det hade han fått ett svar på. Det är för att arrangören måste ta in så mycket folk för att ha råd att köpa in de dyraste konserterna. Men kommer det så mycket folk? Tänkte inte på det.

Men vid frågeställningen kom frågan som Göransson inte gav något bra svar på:

- Finns det då något hopp? Vad kan vi göra?

Svaret blev att han själv tagit sig rätten att tala fritt, vara kritisk utan att behöva, som en minister, hitta botemedlen.

Vad behöver göras?

Organisering, organisering och organisering. Någon måste organisera motståndskampen. Istället för att överta det nyliberala programmet som arbetarrörelsen gjort, måste det bli ett motstånd mot, som Göransson kallade dem, "de välutbildade dumbommarna".

Resa i Kenya

Tillbaka i Sundsvall efter tre fantastiska veckor i Kenya. Först en

fem dagars vandring uppför Mount Kenya. Vi kom upp till över

4600 m ö havet. Sedan satte vädret, snön stopp.

Vi fortsatte med tre dagars safari i Masai Mara. Helt underbart

med alla djuren. En stor upplevelse.

Sedan avslutade vi med Lamu, den underbara arkipelagen

strax utanför Kenya kust.

Här några första bilder.