När jag sjöng Fångarnas kör och sedan skrev en berättelse om det

 Häromdagen protesterade körsångare landet runt mot hur orättvist pandemireglerna drabbat kulturen och idrotten jämfört med restauranger och stora affärer.
 Under protesterna sjöng de Fångarnas kör ur operan Nebukadnessar av Verdi. Kom att tänka på när jag jobbade på Karlskronavarvet, satt och svetsade instängd i dubbla botten, en fartygssektion till ett Roll on Roll off-fartyg, och sjöng (nåja) just Fångarnas kör bland svetslopporna. Skrev en hyfsat rolig berättelse med samma titel som finns med i Arbetarskrivarnas antologi Kneg, från år 2006. Roligt minne. När jag arbetade på varvet? på sjuttiotalet.

Med fönster mot skogen

 Jag sitter vid fönstret mot Nackstaskogen och skriver. Ser barn i förskoleåldern glatt leta sig in längs stigarna tillsammans med två lärare, en först och en som går sist. Ibland ser jag dem komma tillbaka också. Kanske missar jag dem när jag går och äter eller fikar. Men de kan också varit på väg tillbaka till Kulans förskola som ligger i östra skogskanten, inte långt från min utkiksplats. 

Slås ibland av att inte fler går med sina hundar i skogen. Men det finns ett skäl att jag från ett annat fönster kan se så många fler hundägare, de som går på trottoarerna. Här bor många äldre, nästan alla med hund verkar det som och jag inser att skogsstigarna härifrån är för svåra att gå för dem.

Nu dags för en matbit samtidigt som jag ska lyssna på P O Enquist. Kanske passar barnen på att komma tillbaka då.