Häftigt jobba på SJ

Alldeles före sommarsemestern varslade SJ 200 anställda, varav 21 tågvärdar och lokförare i Sundsvall. Från facket sa vi att det var orimligt, det ringde i mobilen var o varannan dag att det saknas folk till alla tåg. Det blev heller inga uppsägningar, men olika erbjudanden till dem som skulle gå i pension de närmaste åren om kortare arbetstid. Vilket de flesta nappade på.

Och nu ska de ta in timanställda istället. Det kanske ni hört om? I Stockholm var det Audition inför en jury på Wallmans salonger, för de som ville bli anställda som tågvärdar. Fantastiskt, vart är vi på väg? Hur ser dom på våra arbeten? Annonstexten inför jobbansökan var Vill ni turnera land o rike runt och uppträda inför miljoner åskådare?

I Sundsvall o några andra orter var det mer normala uttagningar. De som sedan får jobb måste själva betala uniformen och de får inte betalt under utbildningen. Anställning på 20-30 % är det sagt.
Samtidigt ska det bli sämre arbetstider. Nu ska vi jobba ännu mer på helgerna. På ett sexveckorsschema ska vi jobba fyra helger av sex. Det har ”alltid” varit varannan helg o redan det tycker vi är för mycket.

Det är bara att vänta på vad som komma skall ur det nya arbetslivet. Nästa sommar kanske vi blir kallade till audition allihop; För dig som vill behålla jobbet. Visa upp er på catwalken med slips och handdator och sjung en sång till chefens lov. Annars …
Just nu har jag fyra år till pension, det är fortfarande 60 år för oss som jobbat på SJ så länge som jag. Men med alla avregleringar, bolagiseringar o nya företag, så riskerar vi varje år att hamna under nåt nytt avtal och tvingas gå till vi är 65. Om vi ens får ha jobbet kvar.

Men det allra värsta är nog det här med att de gör allt för att ta ifrån oss respekten. Som att de vill att vi ska se vårt jobb som något vem som helst kan utföra, när de har tid över från ett annat deltidsjobb kanske. Ett par veckors utbildning räcker nu, mot min fyramånadersutbildning eller vad det nu var, och all vidareutbildning vi tidigare haft, vilket numera ersatts av charmkurser.
Hur länge kan sånt här fungera? När det bara finns korttidsutbildade tågvärdar ute på ett tåg och något skulle gå sönder eller något allvarligt hända? Svaret från cheferna kan låta: äh det är inte så ofta det händer.

Visst är det häftigt? Är det så här på andra ställen också?