Bra recensioner för nya boken

Vad skönt med så positiva recensioner, från Helsingborgs Dagblad, Aftonbladet och Dalademokraten. Föreningen Arbetarskrivares nyutgivna antologi Det arbetande folket förtjänar verkligen de goda omdömena. Jag är glad över att jag har två texter med i denna läckra bok. Dels Sorgeord, en kort text om en tidigare arbetskamrat som dog i en olycka på arbetet. Och dels en längre novell som börjar när Sundsvalls stenstad byggs runt förra sekelskiftet och som fortsätter i nutid.
Boken kan beställas, och det tycker jag du ska göra, på föreningens hemsida
http://arbetarskrivare.wordpress.com/antologier/

Tal i Sundsvall 1 maj

1 maj höll jag detta tal, ungefär och lite kortare, på Stora Torget i Sundsvall, efter Vänstertågets demonstration.

Kamrater,

Första maj är en dag att fira arbetarnas kamp och strävan för ett bättre samhälle. En dag att minnas tidigare vunna segrar och de som tvingades att kämpa för dem. Mot en höger som då som nu velat bevara  klasskillnaderna. Idag ser vi i Sverige och övriga Europa hur högern, hur de rika, har lyckats ta samhället baklänges igen.

Jag skulle vilja visa er en film. Det går inte, men den finns på nätet, på youtube, sök efter Aftonbladet, Rika och fattiga.  Den visar att klyftorna är oerhört mycket större än vad svenska folket tror och tycker. Vi tror att de rikaste 20% äger knappt 40%, vi tycker att de borde få äga 25%, men i verkligheten äger de rikaste 20% nära 90%. Den svenska högerpolitik som förts sedan 80-talet har dessutom bidragit till att Sverige är tredje land från toppen, eller botten om svenska folket skulle få säga det, när det gäller ökade klyftor mellan rika och fattiga. Förstår vi vad detta innebär? Att svenska folket vill ha en rättvis fördelning men vi känner inte till att de rika har snott åt sig så här mycket. Och pengarna har tagits någonstans ifrån. Det är därför vi saknar vårdplatser, det är därför vi saknar lärare, det är därför pensioner och nivån på socialförsäkringarna har sänkts.

Om detta måste vi berätta. För våra vänner, i facket och pensionärsorganisationer och andra föreningar. För det här måste vi ändra på. Vi måste rösta bort högerpolitikerna och vi måste arbeta för en annan politik. För rättvisa och välfärd. Istället för högerns ökade klyftor och privatiseringen och raseringen av välfärden.

Jag kom just hem från en resa i Spanien. Medan turister beundrade det gamla arabiska palatset Alhambra skulle en 73-årig gammal kvinna, Loli, vräkas från sin bostad. Pensionen som sänkts räckte inte längre till hyran, sonen var arbetslös och kunde inte hjälpa till längre. Detta är EUs politik. Gamla människor som tvingas ut på gatorna utan bostad. Ungdomar som går arbetslösa och saknar möjlighet till både arbete och bostad. En regering som förbjuder kvinnor att göra abort. Som dömer fredligt demonstrerande arbetare och andra som protestesterar mot svältpolitiken, till höga böter och till fängelse för att ha deltagit i demonstrationer. EU tvingar fram en svältpolitik. När den nyliberala politiken misslyckats och banker kraschar så ska arbetare och folk betala med arbetslöshet, försämrad välfärd och hot mot demokratin.

Om detta ska vi berätta dag för dag fram till EU-valet  24 maj och fram till valen i september.

Den 73-åriga kvinnan bor kvar i sin lägenhet. En förening som bildats för att stoppa vräkningar mobiliserade och bildade en mänsklig mur runt kvinnans bostad och förhindrade vräkningen. Spaniens arbetare och folk demonstrerar mot högerpolitikens åtstramningar och utförsäljningar. I Madrid har man lyckats stoppa en del sjukhusnedläggningar. Flera hundra tusen arbetare demonstrerade i mars i Madrid när Commissionens Obreras och UGT, de stora fackliga organisationerna manade till kamp mot svältpolitiken.

I Sverige lovade högern och socialdemokratins ledning att den svenska modellen skulle bestå, kollektivavtal och svensk offentlighetsprincip skulle gälla. Idag har detta raserats. Vi har utländska bolag som tar hit arbetskraft som betalas långt under kollektivavtal och lever under vidriga arbetsvilkor, framför allt inom transport och bygg- och anläggningsbranscherna.

Om detta måste vi också berätta. Att EU raserar demokratin och hotar välfärden. Allt för att göra de rika ännu rikare. Till vilket pris som helst. Har ni hört talas om TTIP, det sk frihandelsavtal som förbereds i hemlighet mellan USA och EU. Det kallas för fri handel, men det skulle medföra att bolag kan vända sig till särskilda domstolar som ger dem rätt till höga böter om t.ex. en svensk kommun skulle hindra bolag från att ta ut profit från skola eller vårdklinik.

Så rösta in fler vänsterpolitiker i EU-parlamentet för att stoppa detta avtal. Försvara demokratin mot högern och nyliberalerna. De vill ta oss tillbaka till 1800-talet och låta enskilda företag bestämma allt. Vi måste ut ur EU och hitta andra former för samarbete.

EU borde ta klimathotet på allvar, men också här går kapitalets intressen före. I Sverige säger borgarna att målet är att släppa ut runt noll koldioxid år 2050. Bra. Men vad gör man? Av Sveriges koldioxidutsläpp kommer idag ca 40% från transporterna. Då borde man lägga fram en plan för att minska utsläppen, eller hur? Nu har Reinfelt lagt en ny plan för transporterna fram till 2025. Ska vi följa den så säger både de själva och Trafikverket att koldioxidutsläppen från transporterna kommer inte ens att minska alls utan vara på samma nivå år 2050. Deras plan är av noll och intet värde. Vad är det för politiker?

En utökad järnväg och kollektivtrafik är vägen för att minska utsläppen. Vad tror ni då att ett beslut om att åtminstone före 2025 ha inlett bygget av en mils dubbelspår från Sundsvall till Dingersjö kan medföra? Högerns klimatpolitik är ett slag i ansiktet på kommande generationer, på våra barnbarn, mot vår natur och miljö. Det är vad högern står för. Ett fortsatt krig mot vår natur och miljö. Om detta måste vi berätta kamrater, för våra vänner och i våra föreningar. För vi måste ändra på detta!

EU och den svenska högern går också hand i hand när det gäller privatisering och avreglering av järnvägen. Gamle högerchefen lärde sig järnväg och sa det här är en lekstuga och fick sparken. Men han hade rätt. Riksdagen leker som nyliberala unghögerstudenter med hur järnvägen ska skötas för att företag ska in och tjäna pengar. Därför ska många bolag komkurrera på en bana mellan Stockholm i Göteborg medan inget bolag vill köra på de icke lönsamma sträckorna. Istället för att satsa på och planera för en väl fungerande järnväg i hela landet. Som skulle bidra till att stoppa klmatförändringarna. Det är inte bara järnvägen som är en lekstuga, hela regeringen är som en nyliberal lekstuga. Och detta är allvar. Idén om att avreglera järnvägen är lika dum som att tillåta privata vinster ur välfärden. Ingen annanstans i världen utom i Chile har högerpolitiken gått så här långt.

Om detta måste vi också berätta för våra vänner och i föreningar. Och dessa bakåtsträvare och klimatförstörare ska få sparken. Rösta bort dom från regering och fullmäktige!

En värld utan framtidstro skapar grund för rädsla, konflikter och krig. Att sälja vapen och uppmuntra till konflikter som i Ukraina senast, men samtidigt stänga gränser och bygga murar mot flyktingar som drabbats av konflikter, det är en låg moral.

Men vet också att även om solen är gömd bakom grå skyar och mörka moln, vet då att drömmarna finns där, eller som Wolf Bierman skrev

Nej, låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid.
Dom hoppas ju på detta,
att innan kampen börjat,
vi gett oss utan strid.

Nej, låt dig ej förbrukas,
men bruka väl din tid.
Nej, låt dig aldrig kuvas,
du stöder oss, vi stöder dig,
vi ger varandra liv.

Vi låter oss ej tystas
i denna tysta tid,
en dag ska marken grönska,
då står vi alla starka,
då är den här vår tid.

 

 

Nästa Umeå! Arbetarskrivarnas författarturné går vidare, under rubriken Vi äger orden - Arbetarskrivare för maktskifte. 3 maj är det Umeås tur, då medverkar Aino Trosell och Göran Lundin, tillsammans med mig som samtalsledare vid ett arrangemang i samband med Socistiskt Forum i Umeå. På Umeå Universitet kl 15.00. Välkommen du, som är i närheten!!

Dags att återvända till min blogg, efter över ett års uppehåll. Börjar med att återvända till mitt senaste inlägg, där jag skriver om en kollega vid järnvägen, dödad i en olycka. Samma text har jag också läst in på en film som nu finns på youtube, som en av nio filmer som presenterar Föreningen Arbetarskrivares och ABFs författarturné Vi äger orden - Arbetarskrivare för maktskifte.http://www.youtube.com/watch?v=ew_mlrJivb0&list=PLwhiCym_yAI15P1I4AME9laEzql62_tmQ&index=3
Turnén har inletts i Sandviken i förra veckan, nästa anhalt blir i Ånge 25 februari, då med Bengt Ingelstam, Annika Edin och mig.

Sorgeord

En järnvägare är död
En järnvägare är död. Förolyckad under ensamarbete.
Vi var arbetskamrater på den tiden då vi järnvägsanställda fortfarande var samlade i ett och samma företag. Vi arbetade på bangården. Med godståg och persontåg, omväxlande.Tidiga morgnar, sena kvällar, alla tider på dygnet gick vi och sparkade loss bromsblock, vi slet med nerisade koppel och luftslangar. Vi satte ihop tågsätt, delade andra.
Nu är hon borta. I en olycka när hon arbetade ensam, skötte själv både lok och vagnar. denna jävla hets och stress i arbetet. Dessa ständiga besparingar på personal.
Hon fick betala med sin kropp och sitt liv.
Åke Johansson
Publicerad i Arbetet (f.d. LO-tidningen), 5 oktober 2012.

Boksamtal med Kent Eriksson

Igår var jag på Kulturmagasinet i Sundsvall och lyssnade på Kent Eriksson.

Kent har nyligen kommit ut med två böcker. Vägen till läsarna på En Bok För Alla och samlingen Chefen som klättrade och dök och sex andra berättelser på egna förlaget OrdLivz.
Jag har känt Kent länge, fråns hans tidigare arbete som läskonsulent på En Bok För Alla. Han såg till att det startades arbetsplatsbibliotek och höll i Läs För Mig Pappa-seminarier för LO:s pappor. Och annan läsfrämjande verksamhet.
Vägen till läsarna handlar om denna verksamhet, tips på sätt att nå ut med böcker till läsare på inte minst arbetsplaster men också i tvättstugor. Han är väldigt besviken på att regeringen satte stopp för ett så vällyckat arbete som En Bok För Allas. Men också på oppositionen som inte nämnvärt protesterat.
Två bra böcker som bör finna sina läsare.
Och Kent är självfallet med i Föreningen Arbetarskrivare.
Kent som nu är arbetslös, men vickar inom gruppboende i Bräcke och på bibliotek i Sundsvalls-trakten, läste också ur sin artikel i Arbetet (som LO-tidningen bytt namn till) om att det är som ett arbete att vara arbetslös. Han skrev bl.a. att han som arbetslösvar tvungen att söka anvisade jobb. Själv ville han ha en utbildning på datasidan, men istället anvisades han ett arbete som vände sig till kvinnor.
Den artikeln finner du här http://arbetet.se/2012/03/09/mitt-arbete-som-arbetslos/

Intervjuad om hur det gick när nya tåget kom till Sundsvall

Ett nytt tåg, x55 eller SJ3000 har kommit till Sundsvall. Ett pimpat regionaltåg som kallas för annat än vad det är. Och så gick det som det gick, heltokigt förstås.
Inte nog med all reklam, utan någon måste också se till att misshandla personalen. Igen.
Personal i Sundsvall fick i två veckor sitta på stationen utan jobb medan personal från andra delar av landet fick komma till Sundsvall, bo på hotell, och jobba på de nya tågen.
Och på något sätt fick en journalist på Dagbladet reda på det här och han ringde upp mig och av det blev det en artikel i tidningen:http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.4416318-personalen-fick-inte-jobba-pa-nya-taget
Varför? Ja det vet jag fortfarande inte. Det hade väl varit bra om experter, om det nu hade varit så att de hade haft bättre kunskaper och erfarenheter, hade gått vid sidan av och hjälpt till de första veckorna, men så var det ju inte och så blev det inte, inte förrän nu långt senare, efter all kritik som kommit.
Det finns mycket mer att säga om hur det gick till, men det kommer säkert fram senare.

Julrea på Trainspottern

För dig som söker berättelser om arbetet längs järnvägen är denna bok oundgänglig. Mikael Nyberg skriver i Det Stora Tågrånet att boken Trainspottern är den bästa skildringen av arbetet på järnvägen idag.

Läs 36 berättelser som med humor och dramatik presenterar arbetsfolk och resenärer längs spår och tåg, båda i stort behåll av bättre underhåll. Korta anekdoter blandas med längre dramatiserade berättelser.

Nu sänker jag priset. 100 kr inkl frakt är det nya priset.

Välkommen med din beställning till
ake_j@telia.com
eller sätt in pengarna direkt på pg 11 33 88 - 3 och glöm inte ange namn och adress!
Läs gärna också artikel i LO-tidningen

Tillägg om distansutbildningen för arbetarskrivare

En rad om kostnaden för att vara med på kursen försvann dessvärre vid publiceringen av inbjudan till kursen.
Kursen kostar 1500 kr för icke-medlemmar i föreningen. 1200 kr för medlemmar.

Välkomna med anmälan!

Ny distanskurs för arbetarskrivare

Skrivarkurs på distans på nätet

Skriv där du står!

Här får du chansen att utveckla ditt skrivande tillsammans med andra arbetarskrivare. Antalet är begränsat till 12 deltagare. Kursstart 23 januari 2012.

Information om kursen och anmälan: Åke Johansson, ake_j@telia.com, senast 8 januari!

Kursen körs i samarbete med ABF.

Välkommen med din anmälan snarast!


Du kan bo var som helst i landet, bara du har till internet och Skype. Där sammanstrålar vi lördag eller söndag förmiddag var tredje vecka och diskuterar våra texter. Sex deltagare i varje grupp.

Kursen omfattar fyra kortare skrivövningar (ca två sidor) och en längre (ca 5 sidor). I övningarna beskriver du olika karaktärer, miljöer, samtal och hur man för en handling framåt. I den längre tillämpar du allt detta.

Kursen börjar med en introduktion den 23 januari och slutar 26-27 maj.

Kursledare Lisa Killander-Braun, fd journalist och lärare i skrivande och bild på Stockholms universitet. Hon har publicerat noveller och dikter i flera tidskrifter och medverkat i olika antologier. Hon var också kursledare för förra årets uppskattade Skypekurs för Föreningen Arbetarskrivare.
Välkommen med din anmälan!
http://www.arbetarskrivare.blogspot.com/

Vi bryta alla mark, om Föreningen Arbetarskrivare

Vi bryta alla mark, mest för efterkommande, och det är vad du som arbetarförfattare gjort för mig.
Citatet kommer från ett brev som Ivar Lo-Johansson 1951 skickade till författaren och sågverksarbetaren Karl Östman i Sundsvall. Östman var sågverksfolkets berättare, arbetade som stabbläggare, plankbärare, ett av de tyngsta arbetena på sågarna, och kunde samtidigt skriva tre novellsamlingar och en roman samt ett stort antal berättelser och artiklar till en mängd tidningar och tidskrifter.

Så lyder inledningen till ett föredrag om Arbetarskrivare som jag höll på Runöskolan och seminariet Boken på arbetsplatsen 24-26 oktober i år. Efteråt gjorde jag om det till en artikel, som publicerades på LO-tidningens nätupplaga 8 november. Där kan du läsa fortsättningen.
I artikeln nämns också bl.a. Ivar Lo, Vibeke Olsson, Torgny Karnstedt och Aino Trosell.

Avslutningen låter så här:
Frågan måste ställas, hur det kommer sig att dagens fackförbundspress, med vissa undantag, avhänt sig möjligheten att låta arbetarskrivare presentera litterära bilder av arbetslivet, av hur jobbskatteavdrag också lett till försämrad arbetsmiljö och trygghet, av hur det goda arbetet blivit en nostalgitripp och hur människovärdet pressats tillbaka i takt med försämrad välfärd?
Många synliggörande texter väntar på att skrivas och läsas. Varför är det då så förtvivlat svårt att få läsa en litterär berättelse från arbetslivet i dagens arbetarpress?
Åke Johansson
LO-Tidningen Kultur