Moderater mot schyssta avtal på kommunfullmäktige

Dagens möte i kommunfullmäktige i Sundsvall var inte särskilt intressant. En allmän debatt kring frågan om Jobb och Näringsliv gav inte så mycket nya ideer. Oppositionen, främst moderater och liberaler, klagade på majoritetens och tjänstemännens attityd mot företagare. Och det var förstås tal om att s och v leker Följa John, där Löfven följer Jonas Sjöstedt och antar V:s politik.
De hade inga konkreta förslag att komma med, annat än att de ville ta bort kravet om kollektivavtalsliknande regler vid upphandlingar. 
Någon förvånad? De ville införa lägre lön för arbetslösa och ännu liberalare bestämmelser vid anställningar. Som om det inte skulle vara tillräckligt lätt för företagare att korttidsanställa folk. På visstid, provanställningar och med en massa olika bidrag på köpet.
Vänsterpartisten Elisabeth Finné föreslog 6 timmars arbetsdag för att förbättra rbetsmiljön och hälsan för kommunanställda. Och det hamnade inte i god jord hos högern förstås. Nå de var ju emot åtta timmars arbetsdag också, liksom semester och allmän rösträtt med för den delen. Så de står kvar där de alltid varit, moderathögern och liberalerna.
Desto mer glädjande var det att se centerpartister, som i Sundsvall tillhör majoriteten tillsammans med s och v, stå upp och försvara rätten till en bra lön, pension och försäkringar för de anställda i företag som vill handla med kommunen.
När Christiane Rudiger, V, gick upp och sa att det var tråkigt att höra högern lägga förslag på sänkta löner och inte unna anställda heltid, då gick högerledaren i taket och kallade det för en bottennotering, de hade minsann inte sagt  något sådant. Hennes svar var desto bättre. Bottennoteringen var just det att de föreslagit sänkta ingångslöner. Det hade han själv glömt och var sedan tyst.

Förutom denna debatt så var bl a frågan om trähusbygge uppe i samband med ett avtal med ett byggföretag som ska bygga bostadshus på Haga. Där hade jag tidigare på Stadsbyggnadsnämnden velat ha in att husen borde byggas i trä och inte i betong. Jag skrev en protokollsanteckning om att vi måste bygga mer klimatsmart och ersätta betong med trä. Bara miljöpartisten höll med om det. Hasse Zetterkvist, V, redogjorde bra för detta i kommunfullmäktige. Även där följer anteckningen med. Den lyder:
”Det är lämpligt och önskvärt att bostadshus inom denna plan byggs med trästomme och träfasader. Dels för att det skulle passa utmärkt in i området och dels av klimatskäl då trähus släpper ut långt mindre koldioxid än vad ett betonghus gör. Dessutom är ett prefabricerat trähus mer skonsamt för det omgivande området, särskilt viktigt i närheten av en skola, då antalet transporter blir flera gånger färre än vid betonghus och bygget kan genomföras på mycket kortare tid. Förslaget ingår också i kommunens, och statens, riktlinjer för ett hållbarare byggnadssätt.” 

Från distriktets årsmöte i lördags

Vänsterpartiet i Västernorrland hade en vår- och valkonferens i Härnösand i lördags. Där antogs bland annat listor för höstens val. På listan till region-/landstingsvalet valdes Nina Orefjärd från Kramfors och Isabelle Mixter från Sundsvall som första och andra namn. På listan till riksdagsvalet valdes Christina Höj Larsen, från Härnösand och nuvarande riksdagsledamot, och jag själv till första och andra plats. Och det var jag förstås glad för. Och jag är säker på att vi kan klara av att öka antalet röster så vi kan dubbla antalet röster, vilket behövs för att vi ska få två platser i riksdagen.
Hur? I det här valet måste klassperspektivet komma fram mer än på länge. Trygga anställningar, pension, billiga bostäder, skola, hälsa och sjukvård, trygga bostadsområden, klimatfrågor; allt handlar om klass. Och där ska vi vara bäst.
Dessutom tog mötet ett uttalande mot det förslag till inskränkningar i strejkrätten som APMT och Svenskt Näringsliv beställt av regeringen och som nu utreds. Tveksamt om socialdemokraterna vågar lägga fram ett så tydligt förslag. Viktigt att ligga på, så som många fackligt aktiva nu gör.

Uttalandet:

RÖR INTE STREJKRÄTTEN YLVA JOHANSSON!

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson hotar med att inskränka strejkrätten. Det vore ett slag mot den svenska modellen och skulle riskera alla arbetstagares rättigheter.

Den långdragna konflikten i Göteborgs hamn, som under förra året till nästan 100% berodde på företaget APMTs lockout av arbete, när det gäller förlorade arbetstimmar, har fått regeringen att utreda strejkrätten. Efter uppmaningar från arbetsgivarparten. Den utredningen ska vara klar i maj. Redan nu säger Ylva Johansson att strejkrätten kan begränsas. Det är upprörande.

Den svenska modellen bygger på att företag och fackförbund förhandlar och kommer överens. I Göteborgs hamn har APMT attackerat fackligt arbete så hårt att Unionen lade ned sin klubb. Oavsett vad man tycker om Hamnarbetarförbundets agerande som part är det inte rätt att stifta lagar till fördel för en antifacklig arbetsgivare.

En lagändring kommer inte att lösa konflikten i Göteborg, som är unik i sitt slag. Däremot kan konsekvensen bli att svenska modellen slås i bitar. Företag kommer att kunna välja vilket kollektivavtal som är billigast och då pressas löner och villkor nedåt. 

Därför måste vi säga nej till inskränkning av strejkrätten!

Vänsterpartiet i Västernorrlands distriktsårskonferens, Härnösand, 27 januari 2018

Rör inte strejkrätten!

I helgen skickade jag in en text till Sundsvalls tidning, Rör inte strejkrätten. Den är undertecknad av femton fackligt aktiva i åtta olika fackförbund. Vi får se när tidningen anser det lämpligt att ta in texten. Ibland kan det dröja länge har jag märkt.

Det började med att jag och Erik från Byggnads pratade om att skicka in en debattartikel. Han skulle få något till namn från Byggnads och jag från Seko, men så blev det några till och sedan några till. Och från förbunden centralt ser vi att alla förbund utom IF Metall och kanske Handels har uttalat sig med samma krav.

Kanske är det lite märkligt att vi går ut så här innan utredningen är klar. Den ska presenteras först i maj. Men skälet är att regeringens ansvarige, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i början av januari uttalade sig offentligt om utredningen. Hon sa då att det kan bli nödvändigt att göra inskränkningar i strejkrätten p g a konflikten i hamnen i Göteborg.

Jag begriper faktiskt inte varför hon gjorde detta uttalande innan utredningen är klar med ett förslag. Ville hon påverka utredaren? Ville hon visa Svenskt Näringsliv vad duktig hon är? Att de borde inse att det här kan göras med socialdemokraterna i regering, men skulle vara omöjligt för en borgerlig regering? Och att de därför borde bli mildare i kritiken mot partiet och regeringen.

I vilket fall så är det nu viktigt att sätta tryck på regeringen att ge fan i strejkrätten. Hjälp till att fixa konflikten hamnen istället! Och då vore det bättre att kritisera hamnens nuvarande ägare, multinationella APM, Maerskkoncernen.

Därför detta uttalande från fackligt aktiva nu. Närmare maj, när utredningen kommer blir det viktigt att få med alla förbund, även inom TCO och Saco, i en större facklig kampanj.

Men först väntar jag in hur Sundsvalls Tidning ska behandla uttalandet. Vilken rubrik ska de sätta? Sedan ska frågan ut till alla förbund. För strejkrätten och för arbetarna och välfärden. Det är på oss det hänger!

Liberal ledarskribent struntar i vad folk tycker om vinster i välfärden

Ska partier bry sig om vad dess medlemmar och vad deras väljare tycker? Det låter rimligt. Skulle kunna öka förtroendet för politiker. 

Men i en ST-ledare, 3/1,  http://www.st.nu/opinion/ledare/svend-dahl-ledare-900-skolor-i-sverige-riskerar-stangas-med-shekarabis-vansterpolitik  hoppas Svend Dahl att socialdemokraterna ska strunta i att ”gräsrötterna i hög grad gillar V:s ställningstaganden.” 

Det handlar om rätten att ta ut vinstmiljoner från skattefinansierade skolor. Och det är faktiskt inte bara vänsterns och socialdemokraternas gräsrötter och väljare utan även de borgerliga partiernas väljare vill ha bort eller begränsa vinstuttagen.

Men när en klar majoritet av svenskarna vill att skattepengar avsett för välfärd ska gå till välfärd och inte till vinster åt privata ägare, så försöker Dahl lura i oss att 900 skolor riskerar stängas om politikerna skulle rösta som svenska folket. 

Nej, otryggheten kom till skolorna med privatiseringen. Idag är det ingen skola som vet hur det blir nästa skolår. Privata skolor stängs redan idag, inte på grund av en folklig vänsterpolitik, utan för att ägarna tycker vinsten är för dålig. Andra skolor, privata liksom kommunala vet inte hur nästa år ser ut, hur många elever kommer vi att ha? Där är orsaken till otryggheten i dagens skolvärld. Det är skolelever, lärare och vi skattebetalare som får betala för den otryggheten, liksom vinsten till aktiebolagen. Men Dahl och andra vinstivrare som Svenskt Näringsliv är bara bekymrade om vinsten till ägarnas fickor, inte om trygghet i skolan.

Gammalt hederligt fackligt arbete duger bra

Gammalt hederligt fackligt arbete duger bra

Lägg till bildtext

Hade en utbildningsdag på ABF i Sundsvall igår, Alla kan göra något, med förtroendevalda från Seko och Kommunal. Vi pratar om hur vi ska bekämpa nyliberalism och högerextremism, med hjälp av hederligt fackligt arbete byggt på folkbildning och aktiva medlemmar. Som vanligt blir folk förvånade över verkligheten. Är klyftorna så här stora? Vad kan vi göra? 
Ni kan berätta! Få medlemmar förbannade på klassorättvisorna! Visa denna film! https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/13376 Filmen som avslöjar klyftan mellan fattiga och rika. Se den!

Och 29 nov går vi och lyssnar på Jenny Wrangborg som pratar om sitt skrivande och om boken Lösa Förbindelser, om otrygga anställningar. På Kulturmagasinet i Sundsvall.

Strindbergs klokheter

Sundsvalls Tidnings ledarskribent Marcus Bohlin är en av de självuppblåsta liberaler som har den fria marknaden som första budet i sin verklighetsbefriade världsåskådning. Som en papegoja upprepar han denna doktrin, att marknaden alltid har rätt, bara vi låter den köra sitt race utan att störa den, så också i gårdagens ledare där han försvarar Anders Borgs Finanspolitiska Rådet. Han menar att ”empiriska studier” ligger bakom de liberala ekonomer som hyllar den fria marknaden som ledstjärna i alla frågor. Att kritisera dem skulle vara ovetenskapligt. Sänkta löner för arbetare och sänkta skatter för överklass är således vetenskap.
Då är det skönt att återvända till August Strindberg, som i sin Läsebok för underklassen svarar på frågan Vad är ekonomi?
”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Samlingsboken Ordet i min makt rekommenderas härmed till läsning och Finanspolitiska rådet till sophögen.

Vibeke om Sundsvallsstrejken och om Värdlandsavtalet med Nato

Hon är en av våra bästa talare. Dessutom är hon även av våra bästa författare. Jag talar om Vibeke Olsson. Igår var jag och lyssnade på henne, ute på Svartvik. Föreningen Svartviksdagarna hade bjudit in henne att prata om Sundsvallsstrejken 1879. Minnesplatsen för strejken har pga nya Sundsvallsbron flyttats till Svartviks gamla sågverk, från platsen där de 6000 sågverksarbetarna samlades i maj det året. Arbetarna fick lönen sänkt samtidigt som träpatronerna fick hela tre miljoner i bidrag från riksdagen, för att överleva prisfallet på trämarknaden. Pengar som de festade upp på Knausts Hotell Nord medan arbetarnas familjer såg svälten torna upp framför sig.

Vibeke läste ur Strindbergs Röda rummet som kom senare samma år, där han låter snickaren lova att det kommer en dag när arbetarna skulle komma ner ”från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen och vi komma med stort dån, som ett vattenfall” och inte begära utan ta tillbaka vad de skapat och ha rätt till.

Men det stora upproret kom inte i Stockholm, det kom i Sundsvall strax innan boken kom ut. Och sågverksarbetarna vann inte strejken. Flera tusen soldater och sex kanonbåtar tvingade dem tillbaka. Men de vann Sverige, som Vibeke sa. Här togs den första stora striden som ledde till det moderna Sverige, med rösträtt och välfärd, med fackföreningar som drev Sverige framåt.

- Ni borde kaxa upp er, ni Sundsvallsbor, sa Vibeke. Det var här det startade.

Strejken var viktig för att den gav arbetarna ett ansikte. Och för att den exponerade förtrycket, gjorde det synligt. Nu ställdes kraven på högre lön, på 8 timmars arbetsdag, på rätt att organisera sig i fackföreningar. På ett annat samhälle. Och på rösträtt, rätt att rösta till riksdagen hade bara 5% av befolkningen. Många hade lärt sig ställa krav inom frikyrkorörelsen där alla hade en röst.

Samtidigt hade just tidningar börjat få masspridning tack vare det billigare pappret. Och nyheter från strejken spreds i hela landet. 

Här, i Sundsvall, börjar det nya Sverige med sågverksarbetarnas strejk.

Långt senare, efter framgångshistorien, vände det igen. Sundsvall är med i den historien också. Tillbaka till platsen för samlingen av strejkande arbetare. Vid dagens södra brofäste. Arbetarna vid brobygget fick lönen sänkt, dvs de arbetade för en lön långt under vad de skulle ha enligt svenska kollektivavtal. 1879 blev det stora protester, men på 2010-talet stod arbetarna försvarslösa. Om de pratade med facket skulle de skickas tillbaka till Slovakien.

Något hände när vi gick med i EU. När marknaden och nyliberalerna återtog makten. Men det är en annan historia. Vi pratade också om den vid fikat i det fina Svartviks café efter vandringen på kajen, där kvällsvinden kylnat på och förebådade ett regn som kom senare. Vibeke nämnde också alliansfriheten och hotet mot framtiden i form av en smygande anslutning till Nato, via Värdlandsavtalet.

Idag ser jag Vibekes krönika i Flamman, där hon skriver att det är en del i den svenska kulturen att stå upp för alliansfrihet och fred. Hon har så rätt. Men vi riskerar att tappa mycket av den svenska kulturen om vi inte står upp för den. Snart är det omröstning om Värdlandsavtalet med Nato. Majoriteten av svenska folket är emot det. Vänstern är emot det och många sossar och även borgerliga väljare. Ring upp de socialdemokratiska och de andra riksdagspolitikerna och tala om hur fin den svenska kulturen, med alliansfrihet och fred, är. Den började t o m långt tidigare än den stora strejken bland sågverksarbetarna i Sundsvall. Säg åt dem att rösta nej till krigsalliansen Nato!

Roman om spanska inbördeskriget

Lägg till bildtext

Att skjuta hästar, av Kjell Eriksson, är en vacker och samtidigt grym roman om en svensk arbetare som på 30-talet åkte till Spanien för att kämpa för demokratin mot Francos trupper, som understöddes av Mussolini och Hitler. Kriget är allt annat än vackert, ett helvete, men Kjell Eriksson lyckas ändå skildra livet, människorna, naturen och motståndet mot fascisterna med mjuka, känsliga fingrar. Dessutom en lärorik skildring av hur en försvagad front mot fascisterna gav fritt spelrum för Franco och Hitler. Spännande, och med stor kärlek och kunskap, berättat via den uppländske kommunisten Alfons, eller Alfonso, Andersson och hans dagböcker.

Viktigt läsa böcker när dumheten breder ut sig

ETC, Sundsvallstidningen, hade i sin veckoutgåva 21 augusti en stor (många fina bilder också) artikel om Årets arbetsplatsbibliotek, som är arbetsplatsbiblioteket på Kubal i Sundsvall. Jag hade intervjuat Hans Uhlin, som är en av de som ansvarar för biblioteket. Artikeln finns inte på nätet, men jag lägger här ut min slutversion, som sedan blev något förkortad i tidningen.

Viktigt läsa böcker när dumheten breder ut sig

Årets arbetsplatsbibliotek finns i Sundsvall, på Kubal. Utnämnda av ABF och LO-förbunden. Fler läsande arbetare ska motverka ökande klassklyftor.

-        Nu ska vi ta hit Leif G W Persson, säger Göran Uhlin, biblioteksansvarig fabriksarbetare.

Jag cyklar under den nybyggda bron för att ta mig till Kubals aluminiumfabrik vid stadens södra infart. Fabriksarbetaren Göran Uhlin möter mig vid entrén till Kubal. Göran Uhlin är en av de ansvariga för det bibliotek som av ABF och LO-förbunden utsetts till Årets arbetsplatsbibliotek.

-        Priset var en glad överraskning. Vi får pengar att köpa böcker för och för att få hit en författare, säger Göran Uhlin.

Kubal ägs av ett ryskt bolag och styrs av en italiensk vd. Bland fabrikens 450 anställda finns 13 nationaliteter representerade och det märks i bibliotekshyllorna. Här finns Tusen och en natt på persiska, Arto Paasilinna på finska och Da Vincikoden på kurdiska.

I en tid som nu, när klassklyftorna ökar, ökar också skillnaderna i läsandet. Läsandet minskar bland LO:s medlemmar, framför allt bland männen. Och det går ofta vidare till barnen.

Göran Uhlin berättar att biblioteket bara funnits i fyra, fem år. Fast det fanns också ett långt tidigare, men det hade lagts ner.

-        Det var Eivor Schultz på ABF som tyckte att vi skulle skaffa ett större bibliotek. Studiekommittén, som jag är med i, nappade på idén och vi sökte bidrag från Statens Kulturråd, som gav oss en startpeng. Dessutom så fick vi bra sponsring från både företaget och det lokala facket, säger han.

Nu är hyllorna välfyllda. Studiekommittén får pengar varje år från både företaget och fackklubben och de får även ta emot böcker från arbetskamrater. Göran och andra köper böcker antingen från Fyndlagret eller från bokhandlaren inne i stan. Mest pocket. En del ljudböcker men intresset för dem är inte så stort här.

För att öka intresset för biblioteket arrangeras boklotterier bland dem som lånar böcker. Informationen om boklotteri och tips om böcker hamnar på anslagstavlor och kylskåpsdörrar men också på intranätet och på Facebook.

-        Nu ska vi lotta ut en bok av journalisten Johan Mikaelsson, När de dödar journalister. Författaren är från Timrå och det var en släkting till honom som jobbar här som tipsade om den, säger Göran Uhlin.

Deckare och historiska böcker, biografier, är mest populära. Böcker av Karl-Ove Knausgård samsas med Stora boken om öl. Arbetarskrivaren Maria Hamberg med deckarförfattaren Jo Nesbø och resehandböcker. Vibeke Olssons historiska böcker om Bricken och arbetarna på sågverket i Svartvik, inte långt från Kubal, finns här, liksom en avdelning för barnböcker. När Göran berättar om sina egna favoriter blir det lokalpatriotiskt: Kristina Sandbergs trilogi, Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget och P-O Enqvist nämner han direkt.

Inte långt från biblioteket ligger också IF Metalls klubblokal. Där träffar vi på Robert Sundin, som är styrelseledamot. Läsandet har ökat bland medlemmarna och fackklubben ser engagemanget i biblioteket som ett folkbildande uppdrag.

-        Det är bra att vi har böcker här. Det är inte så vanligt annars att industriarbetare tar sig in till biblioteket, säger Robert Sundin och Göran Uhlin fyller i:

-        Kultur berikar människan, förklarar han. Jag tror att man blir en bättre människa, får större insikter, när man läser. Det är viktigt i en tid när annars dumheten breder ut sig. Man blir mera vidsynt. Jag skulle tro att få av SD:s väljare läser särskilt många böcker, säger Robert Sundin.

Nu hoppas Göran Uhlin att utmärkelsen som Årets arbetsplatsbibliotek ska hjälpa till att få ännu fler att hitta dit, framför allt ungdomar.

-        Den författare vi ska försöka få hit är Leif G W Persson. Alla känner till honom. Då kanske vi kan locka ännu fler hit, säger Göran, innan han får vakten att släppa ut mig.

-        Ni kanske ska försöka få hit Zlatan, tipsar jag.

-        Jo, vi har hans bok, men att få honom hit, det går nog inte, svarar Göran innan grinden stängs bakom mig.

När jag cyklar tillbaka under bron kommer jag på att jag glömde fråga om antalet böcker. Tänker på hyllan med utländska böcker och gissar på tusen och en bok. Senare får jag veta: närmare två. Två tusen böcker för att läsande arbetare ska medverka till att stoppa de ökande klassklyftorna i samhället.

Åke Johansson

Tal/dikt om läsande vid Sundsvalls Kommunfullmäktige

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i Sundsvall 27 april var det en allmänpolitisk debatt. Jag ska inte recensera inläggen där utan på allmän begäran, nåja från två personer i alla fall, så publicerar jag här mitt eget inlägg, som handlade om hur den nyliberala politiken lett till ökade klyftor i samhället liksom till en ökad segregation inom skolvärlden.
Inlägget mötte ingen större diskussion, men det uppmärksammades ändå. Eftersom jag läste inlägget delvis som en dikt:

Ordförande, ledamöter

David Ericsson med sin nya bok
på arbetsplatsbiblioteket SJ Sundsvall

Jag önskar fler böcker

Jag önskar fler böcker att läsa för barnen

Jag önskar mer plats för läsande i läroplanen

Jag önskar att fler pappor läser för sina smågrabbar

att de förstår vilken framtid dem annars drabbar

Jag önskar att skolorna har bibliotekarier och bibliotek

som visar vägen till nya världar och till ordens lek

Jag har fått lära mig att läsandet bär demokratin rentav

Att den som inte förstår det han eller hon läser

är maktlös, har svårt att ställa krav,

svårt förstå historia och samtid, svårt att äga språkets trollstav

Allt detta vi alla med säkerhet vet

Men vi lever i en annan verklighet

För var sjätte elev saknar ett bibliotek på sin skola

och de flesta friskolor saknar anledning känna sig coola

Att tillåta vinst men spara på bibliotek är ren dumhet

Ordförande, ledamöter,

Tillgång till språket är en klassfråga, och jag önskar att alla skolbarn i Sundsvall får gå i likvärdiga skolor och får tillgång till ett riktigt skolbibliotek med en utbildad bibliotekarie, för mitt och ditt språks gränser är vår världs gränser.

I takt med de ökade klyftorna i samhället och den ökade segregationen i skolorna, inte minst pga det ökade vinstintresset och det fria skolvalet, har också klyftorna ökat när det gäller läsande. Detta har vi kunnat se i många rapporter.

Jag är glad att Sundsvall har en bra kulturskola och glad över att kommunen nu, tillsammans med biblioteket, startat ett arbete för att utveckla skolbiblioteken i Sundsvalls skolor. Att satsa på kultur, och inte minst läsandet, i skolan är i högsta grad en hållbar framtidsinvestering.

Uppläst i samband med den allmänpolitiska debatten i Sundsvalls kommunfullmäktige 27 april. Kan avlyssnas via webben, http://play.quickchannel.com/Qc/create/mainshow.asp?play=7448, tyvärr är mitt inlägg långt bak och det tycks inte gå att spola fram.

Eldina Melez, som är en vaken och engagerad studieorganisatör för Seko på SJ i Ånge, ordnade nyligen en pensionsutbildning för järnvägare. Det kom ett gäng intresserade, de flesta äldre och på väg in i pensionärstillvaron, men även en del yngre. En kunnig professionell pensionsutbildare från Pensionsmyndigheten kom och pratade och visade bilder om främst inkomstpensionen, den nedre delen i pensionstriangeln. Jag tror han skulle vara där i en timme, men han blev kvar närmare två timmar, eftersom Sekomedlemmarna var så på hugget med frågor och inlägg.
Dessutom medverkade jag och pratade om dels tjänstepensionen, som är av två sorter, beroende på när vi anställts, och dels om den politiska sidan av pensionssystemet. Systemet gynnar fr a fondförvaltarna. Pensionsmyndigheten säger att du ska se till att vara anställd på ett företag med kollektivavtal och se till att vi för premiepensionen väljer fonder med låg avgift. Men det är också viktigt att se till att samhället driver en politik som inte accepterar 8 % arbetslöshet. Av många skäl. Ett är att färre i arbete betyder lägre pension, både för den arbetslöse och för pensionären. Dessutom behöver vi ställa krav på ändringar i pensionssystemet så att inte kvinnor missgynnas som idag då sju av tio av Kommunals kvinnliga medlemmar bara får ut garantipensionen på 8 000 kr ca. Premiepensionerna borde tas bort och pengarna föras in till den allmänna pensionen.
Alltså se till att du har kollektivavtal, välj fonder med låg avgift, låt dig inte luras av fondförvaltare som dessutom tar ut höga avgifter själva. Men var också med att arbeta politiskt för ett mer rättvist samhälle och ett rättvist pensionssystem, liksom för rätten till heltidsanställningar.
Nu planeras också en kurs i Sundsvall. Varför inte på fler ställen?!
Kontakta din studieorganisatör eller Seko Mellannorrland.