Romantiskt på räls, av Bernt-Olov Andersson

En skön artikel i Arbetarbladet om konduktörstångens historia och om "ett härligt gäng konduktörer från Sundsvall" på skrivarkurs. Med roliga berättelser och med värme skriver Bernt-Olov Andersson om litterära spår längs järnvägen. Kul att jag och mina värmer får vara med.
http://arbetarbladet.se/kultur/1.2752265-romantiskt-pa-rals
Läs den gärna!!

Trainspottern på cd - nu är den här

Under nyårsledigheten har så den inlästa talboken kommit i brevlådan. Trainspottern och andra berättelser från järnvägen går alltså numera att lyssna på från en cd-skiva.
Den som vill kan nu gå till sitt bibliotek och be att få låna boken som ljudbok, eller som den här kallas, talbok.
Uppläsaren heter Peter Mattsson. Det var definitivt spännande att sätta in skivan i datorn och sedan knappa sig fram till filerna och så småningom hitta fram till den första berättelsen. Det jag har lyssnat på, lite här och där i boken, låter alldeles utmärkt.
Känns riktigt roligt. Det får nog bli en festmåltid till veckan.

Nyårsbrev

Fjällstugan nedanför Snasahögarna har varit vår hemvist varje nyår sedan 10 år tillbaka. Så också i år. Men aldrig har vi varit med om så mycket snö som i år. När vi kom var det 28 minusgrader och en vidunderlig stjärnklar himmel där Orion var på jakt. De tre vise männen lyste som Orions bälte – eller som de tre mödrarna, det är bara att välja bland de myter som funnits i historien. Här i mörkret invid Storsnasen känns folktron så nära.
Här tänder vi ljus i stugan efter att ha tampats med snö och vind. Perfekt snö för skidåkning. Vi har kämpat oss en bit uppför fjället nästan varje dag, men sedan har blåst och snöbyar gjort att vi vänt och istället njutit av nedförsåkningen. Vi värmer bastun, tar ett glas vin och lyssnar tillsammans till en ljudbok. Denna gång Blodspår av Johan Theorin.
Det är alltid skönt att komma hit. Känna lugnet och begrunda året som gått. Och göra nya planer.
Inga ungdomar med oss denna gång. Känns ovanligt. Men vi träffades allihop hemma i vår vackra lägenhet i Stenstan i vinterskrud på julafton. Alla fem flickorna, plus Tessis Stefan. En fin kväll med god mat och fina presenter. Och massor av prat. Ellinor, som läser Natur och turism, kanske något att kombinera med folkmusiken, kom från Brunskog i Värmland, Mikaela från Kiruna (där Nils Petter var kvar och arbetade) och Amanda från Stockholm (Anton var kvar där). Tessi och Stefan bor ute i Granlo och Camille, ja hon är den enda vi har kvar hemma i lägenheten, ofta med pojkvännen Erik. Amanda som rest i Australien, Nya Zeeland och Asien och gjort det som hon drömt om sedan hon var liten och Camille som reste till Spanien för att läsa spanska på Picassoinstitutet och som åker tillbaka i sommar, för att sedan resa till alperna med de vänner hon träffat där.
Vi ser tillbaka på året som gått. Våra resor. Snasahögarna följdes av en fjällvecka efter påsk då vi besökte Mikaela och Nils Petter och åkte skidor i Björkliden, Nikkaluokta, Vassijaure och andra härliga platser. Solen var lika värmande som snön var magnifik. Underbart med Mikaela som lärt sig samiska och arbetar som reporter på Oddasat, samiska TV-programmet.
Sommarresan gick till ön Gozo utanför Malta. En tid med mycket bad, snorklingar och vandringar längs öns smala stilla vägar längs höga branta berg och gamla grottboplatser. Vi hittade många! Lägenheten vi hyrde i fiskebyn som vi hyrt tidigare med Camille och Amanda gav oss möjlighet att prova på en del av öns många godsaker. Som getost och kapris.
Tina gjorde, tillsammans med Stenstans berättarteater, några dagars resa till en berättarfestival i Edinburgh med deltagare från hela världen. Kom hem med god whisky och nya idéer till vandringar nästa sommar i Stenstan. Sommarens vandringar gick i sundsvallsarbetarnas kamp för rättvisa och den folkliga teaterns tecken, med August Palm och Johanna Palm, Luffarparet vid torget, en tobakshandlerska, textilarbetarkvinna, barnkrubbans föreståndarinna, teaterdirektören och städerskan på teatern samt ett spöke på teatern. Nytt i Stenstans vandringar i höst har varit att Kammarorkestern varit med och det blev succé.
Dessutom tog vi ledigt för en resa till Kenya i november. Denna gång gjorde vi en vandring uppför Mount Kenya, där snön stoppade oss på 4650 meter. En tuff vandring i en underbar miljö. Vore skönt att göra om den, då på en annan del av året. Nu låg höstregnen kvar. Januari ska vara den bästa tiden. Men det var fantastiskt att se bergstopparna runt oss när molnen lättade. Och att det var så grönt, även 4500 m högt upp. Och solen som värmde så intensivt, när den tittade fram.
Efter bergsvandringen, som tog fem dagar, for vi på en tredagars safari i Masai Mara. Solen sken hela tiden och vi såg massor av djur. Kanske tänker vi i första hand på Cheetah, gepardhonan, som låg och tog igen sig tillsammans med sin unge efter att ha fällt ett byte. Så vackra och stolta. Eller vildsvinen som ser så roliga ut när de springer på korta ben, att de är så snabba hade vi ingen aning om men så klarar dom sig också i denna vildmark där ingen vet vem som överlever natten. Eller de tolv lejonen. Två starka lejonhonor med sina tio ungar. Tillsammans var de en stark grupp. En grupp som kommer att överleva och ge starka arvingar. Dom följde vi när de lugnt förberedde sin jakt på vattenbufflarna. Eller leoparden som vilade i ett träd, i total avslappning, något vi borde ta efter. Vi har en rolig bild med två elefanter som går åt ett håll, medan längre bak i bilden en giraff går åt andra hållet. Vattenbufflarna som skyddar de små i mitten när lejonen kommer och det blir en strid mellan starka. Och allt detta händer i en del av Rift Valley, den enormt stora dalgång där människans ursprung finns. Det är härifrån vi kommer. Det du Åkesson!
Från Masai Mara reste vi ut till ön Lamu och vår banda. Kvar att få till är det elektriska. Vi var där en vecka, men saknar ännu kylskåp och spis. Men vi hade med oss mango, avokado, tomater, bananer som smakade gudomligt och från byn fick vi nybakad chapati och en potatisgryta. Så skönt att komma dit. Där satt Tina och förberedde julprogram på norra berget som skulle hållas fram till jul med skolklasser. Härligt att bada, vandra och sedan efter värmen komma in i ett hus där svalkan känns så befriande. Tystnaden som avbryts av fåglar och åsnor. Vinden från träd och palmer. Vakna till fågelsång, morgonvinden och vyn över segelbåtar ute till havs. Underbart var det också att få träffa våra Lamu-vänner särskilt Doctor som gick runt med plakat och megafon inför festivalen. Trist bara att vi återigen missade Lamu Culture Festival.

Hemma minns vi gärna och med stor glädje Tessis och Stefans bröllop i Galtströms kyrka. En vacker renässansprinsessa som Herman sa, en man borde måla av… inte dåligt betyg. Amanda sjöng i kyrkan och Camille läste en dikt och tårarna i Tessis ögon ville aldrig sluta och sedan tidernas fest på Våningen. En fest som ingen kommer att glömma. Bandet som spelade med Tessis farbror Björn, alla tal och uppträdanden och oförglömligt med Tessi på scenen med ölflaskan i hand dansades på en stol medan Amanda och Anna sjöng en sång om Tessiiiii, Tessiiiii… Verkligen tidernas fest! Och fester tycker vi om. Det-är-för-lite-fester-nu- för-tiden-fest som vi hade som tema under några år tillsammans med andra i Folkets bio i Sundsvall.
Åke har varit ute på många möten under året och sålt och pratat om sin bok Trainspottern … Boken har sålt bra, ekonomiskt har den gått ihop. Mötena har gått i arbetarskrivandets tecken. Men de har också handlat om utförbacken kring svensk järnväg efter avregleringen. Nu är frågan vad nästa bok ska innehålla.
Kanske gör vi något tillsammans.

Våra vänner; ha en god fortsättning på 2011 och hoppas vi hinner träffas mer!
Trettondagsafton firar vi med ett teaterbesök i Stockholm ”Trettondagsafton”, tillsammans med Camille och några vänner till!

”Klang min vackra bjällra i den sena kväll
Spring min vackra fåle över mo och fjäll
Hemåt ila vi i vindens snabba fart
Där så vilar vi i mjuka armar snart
Och vår lycka ingen må förtycka”

Hälsar Tina och Åke

Trainspottern - nu som talbok

Idag fick jag veta från förlaget, Ord&Visor, att min bok har lästs in som talbok och finns att låna på bibliotek. En inspelning speciellt riktad till människor med läshandikapp. Men kan lånas av vem som helst, vad jag förstår.
Ansvarig för beslutet och för inläsningen är något som heter talboks- och punktskriftsbiblioteket. Har alltså ingen koll på vem som läst in den och hur det låter. Jag visste ingenting i förväg om detta. Men det ska bli mycket spännande att lyssna på den.
Vet inte heller om den finns att låna på alla bibliotek.
Har en del att kontrollera. Det står också i meddelandet att boken även kan köpas.

Tågupproret i lokala tidningar

Jag har under veckan blivit intervjuad av både Sundsvalls tidning och Dagbladet.
Artiklarna finns på
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.2590058-strider-for-jarnvagen
och
http://st.nu/ekonomi/1.2587676-uppror-for-battre-tagtrafik

Tågupproret har rullat igång

Så är det igång. Tågupproret. Se http://www.tagupproret.se/
Där finns bakgrunden, att vi från två SEKOavdelningar tillsammans med Miljöförbundet Jordens Vänner och Järnvägsfrämjandet pratat ihop oss om en text för att samla folk kring ett uppror mot att tåg inte rullar som de ska. Ett uppror som riktar sig mot politiker som medvetet låter tågtrafiken köras i botten via avregleringar och indragna investeringar.
Över 1000 personer har på en vecka skrivit under namninsamlingen och ännu fler har gått med i Facebookgruppen med samma namn, Tågupproret.
Nu ska vi gå vidare och bredda organisationen. Fler ska med på tåget och visa att vi är många som inte accepterar denna politik.

Trainspottern rullar på

Ibland överraskar försäljningen. Fick nyligen av en kollega på SJ en lapp med ett namn och ett tel.nr. En man som hade hört talas om att en tågmästare skrivit böcker med berättelser från tågresor. Nu ville han köpa mina böcker. Det fick han förstås. Han hette Jörgen och hade arbetat tidigare på SJ. Vi träffades några dagar senare på tåget och hade ett fint samtal och han fick sina böcker.
Förra veckan var jag på två möten och pratade. Först hos Svenska Järnvägsklubben i Sundsvall, där jag visade bilder från och pratade om tågresor i Kenya, plus att vi pratade om arbetet på järnvägen idag och jag sålde en del böcker.
Kvällen efter var jag på Matfors Bibliotek och pratade Trainspotter-boken och SJ idag inför ca 25 personer och sålde böcker också där.
Järnvägars roligt att prata om SJ med folk. Alla är intresserade, har själva en historia på gång.
Jag börjar alltid med att säga att om du sitter i en församling där ingen riktigt får igång ett samtal, det är mest tyst, så är det bara att säga två bokstäver, S och J, så blir det världens kakalorum. Säger man sedan att man jobbar på SJ så får man räkna med att krutröken snart ligger tät i rummet, och att allas pipor är riktade mot dig. Men det kan jag ta.
Nu har jag sålt slut på mina böcker och beställt de sista exen från förlaget. Härligt.

Göransson i Sundsvall

Bengt Göransson, denna kunniga och skarpa kritiker som en gång var kulturminister, besöker i dagarna Sundsvall. Ikväll var vi och lyssnade på honom på Råa Rummet i Stadshuset. Fullsatt.

Föreläsningen var helt briljant. Så mycket godbitar på så kort tid.

I centrum var denna förändring i samhällets syn på människan; från att vara en medborgare med ett ansvar i samhället, till en skattebetalare utan annat ansvar än att hålla nere utgifterna. Människan som kund och konsument. Politikern som besparare, leverantör.

Runt detta ser vi privatiseringarna som undanröjer grunden för samhället. Detta som kallas förnyelse, men som har en medeltida förebild och är en återgång till det gamla feodalsamhället, där kungen lejde ut samhällsuppgifterna till feodalherrar. Detta ledde till samhällets upplösning.

Helt patetiskt blir det när offentligheten ska överta denna modell. Som med SJ. SJ tror, sa Göransson, att deras uppgift är att sälja biljetter. Och så är det ju. Politikerna har gett SJ i uppdrag att köra tåg och att leverera in pengar till ägaren, staten. SJ har glömt allt annat än detta att tjäna in pengar genom att sälja biljetter. SOS Alarm ska tjäna pengar till staten, inte i första hand en bra verksamhet.

Kulturpolitiken har genom borgerlighetens nyliberalism blivit en fråga om underhållning, inget annat.

Riktigt rolig blir Göransson också med alla sina hänvisningar till andra texter. Som hur han reagerar på olika ord. När han hör ordet harmonisera till exempel. Det låter ju bra. Då förstår han att någon försöker luras. Han kom ayt tänka på en gammal grekisk myt där harmonisera betydde att anpassa människor till platsen, inte tvärtom. Så människor fick kapas om de var för långa eller läggas i sträckbänken om de var för korta. Det är harmonisering.

Mycket annat klokt blev också sagt, om skolan, om dagens behov av enorma arenor. Varför bygga arenor som kan ta in fler än det finns folk till? Jo, det hade han fått ett svar på. Det är för att arrangören måste ta in så mycket folk för att ha råd att köpa in de dyraste konserterna. Men kommer det så mycket folk? Tänkte inte på det.

Men vid frågeställningen kom frågan som Göransson inte gav något bra svar på:

- Finns det då något hopp? Vad kan vi göra?

Svaret blev att han själv tagit sig rätten att tala fritt, vara kritisk utan att behöva, som en minister, hitta botemedlen.

Vad behöver göras?

Organisering, organisering och organisering. Någon måste organisera motståndskampen. Istället för att överta det nyliberala programmet som arbetarrörelsen gjort, måste det bli ett motstånd mot, som Göransson kallade dem, "de välutbildade dumbommarna".

Resa i Kenya

Tillbaka i Sundsvall efter tre fantastiska veckor i Kenya. Först en

fem dagars vandring uppför Mount Kenya. Vi kom upp till över

4600 m ö havet. Sedan satte vädret, snön stopp.

Vi fortsatte med tre dagars safari i Masai Mara. Helt underbart

med alla djuren. En stor upplevelse.

Sedan avslutade vi med Lamu, den underbara arkipelagen

strax utanför Kenya kust.

Här några första bilder.

Trainspottern och Boken på arbetsplatsen

Har återigen varit med på seminariet Boken på arbetsplatsen, som nu genomfördes för 10:e gången. Jag har nog varit med på sju av dem. Tidigare på Brunnsviks folkhögskola. Nu på LO:s Runöskolan för andra året.
Fackligt aktiva kulturintresserade träffar författare och ABF:are och pratar bl.a. om hur kultur kan stärka arbetarnas enighet och styrka på arbetsplatserna.
En uppgift är att hjälpas åt att sprida arbetarlitteraturen och -konsten på arbetsplatserna. Med t.ex. arbetsplatsbibliotek och projekt som Läs för mig pappa. Men också med skrivarcirklar och projekt som knyter an till den egna arbetsplatsen. Kan ju också vara teater, sång och musik, konst.
Som på SJ i Sundsvall. Boken Järnvägsliv som jag redigerade åt förlaget En Bok för Alla, som borgarna har försökt få bort, kom till på det sättet. Jag samlade ihop bra texter som alla hade något med järnväg att göra. Texterna var skrivna av mestadels välkända författare.
Efter det var det naturligt att samla ihop berättelser från oss själva. Historier om arbetet på SJ, om arbetskamrater, resenärer, chefer. Boken kom förra hösten och heter Trainspottern och andra berättelser från arbetslivet. Den gavs ut av förlaget Ord & Visor (www.ordvisor.com) Roliga anekdoter blandat med längre mer dramatiska berättelser om verkliga händelser eller som de skulle kunna ha skett. Dagens Nyheter skrev "Dramatik och erotik på spåret". Några kopplingar till fack och politik finns där också. Bolagiseringar och avregleringar kan man inte undgå att ta upp. Politiska beslut som förstört mycket av arbetsmoral och arbetsglädje. Men som sagt; tagit död på den har de ännu inte lyckats med.
Dessa böcker har varit mitt sätt att göra praktik av diskussionerna. Andra skriver andra typer av böcker. Oftast mycket bättre dessutom. I år fanns bl.a. författarna Jenny Wrangborg, Torgny Karnstedt, Maria Hamberg, David Eriksson, Renzo Aneröd, Hans Lagerberg, Kjell Johansson med flera på plats. De flesta är liksom jag med i Föreningen Arbetarskrivare. Deras böcker ska vi sprida på arbetsplatsbibliotek tillsammans med andra bra böcker.
Det vore kanon om det kunde bli fler böcker som skildrar arbetet och arbetarklassen. Människors liv på arbetet men också utanför. Böcker som förklarar, som roar, som förskräcker, som gör en glad eller förbannad, böcker som får oss att gå vidare i livet stärkta i övertygelsen om att vi inte är ensamma, att vi har en identitet, en gemenskap, en klasstillhörighet.
Det skulle göra livet lättare, stärka det fackliga arbetet och stärka oss själva.
Så läs och skriv! Skriv där du står! (För. Arbetarskrivare kommer senare att presentera en kampanj med just denna rubrik, jag kommer tillbaka senare till den.)

Har ni ingen skam i kroppen?

Ni som beslutar om att cancersjuka och andra svårt sjuka tvingas ut i arbetslöshetsköer;
Ni som beslutar att sänka ersättningen för arbetslösa och sjuka;
Ni som beslutar att samtidigt sänka skatten för de rika i samhället, så att politiker som Reinfeldt och hans fru får 125 000 kronor mer efter skatt per år, samtidigt som vi alla gemensamt förlorar nära 100 miljarder varje år, pengar som kunde ha använts till att trygga välfärd och arbete åt unga och gamla;
Har ni ingen skam i kroppen?

Ni som beslutar att rea ut skolor till vrakpris för privata företagare att göra stora vinster;
Ni som med lägre skatteinkomster underminerar för skolor och sjukvård och gör rika allt rikare;
Ni som beslutar att sabotera kollektivtrafiken genom allt fler avregleringsbeslut och gör det dyrare och svårare att åka tåg och dessutom försämrar säkerheten under tågresan;
Har ni ingen skam i kroppen?

Ni som låter 100 000-tals ungdomar gå utan arbete och utan bostad;
Ni som medverkat till att vart åttonde barn i dag lever i fattigdom i Sverige, och att en vd-lön är 50 gånger större än en industriarbetarlön;
Har ni ingen skam i kroppen?

Ni som höjt kostnaden för arbetslöshetsförsäkring, så att många nu är arbetslösa utan att ha ens a-kassa;
Ni som försämrar villkoren för en bra arbetsmiljö på arbetsplatserna, så att vi riskerar allt fler olyckor;
Ni som beslutar att stödja lönedumpning och försämrade förhållanden på också svensk arbetsmarknad med bland annat Lex Laval;
Har ni ingen skam i kroppen?

I dag den 7 oktober är en internationell kampanjdag för "World Day For Decent Work". "Decent work" handlar om att skapa jobb med anständiga villkor i hela världen. Där ingår grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet, möjlighet att kunna försörja sig, full sysselsättning och god arbetsmiljö.
Svenska politiker bidrar aktivt till att göra villkoren i arbetslivet allt mindre anständiga.
Har ni ingen skam i kroppen?
Åke Johansson
Seko Trafik Västernorrland