På plats i Bryssel

Jaha då har man hamnat på kort igen. Och nu på EU-parlamentarikern Göran Färms hemsida.

Länk till hemsida:

Jag var i Bryssel i förra veckan och passade då på att se en ny dokumentärfilm av Marika Griehsel, "Resolution". Den tar upp frågan om hur kvinnor utsätts systematiskt för våldtäkter som ett vapen i krig och konflikt och att samhället inte gjort något åt det. Kvinnorna drabbas på alla sätt medan männen, brottslingarna som utfört dåden, går fria.


Filmen är en hyllning till Margot Wallström som lyckats driva igenom Resolution 1960 i FN, den som nu ska göra det möjligt att sätta dit, bestraffa, ansvariga för planering och utförande av våldtäkter.


Det är en stark film. Verkligt bra, även om det nog blivit väl mycket av Wallström just. Och Hillary Clinto fick plats också. Lite onödigt. Det viktiga är mötena med kvinnor i Bosnien, Liberia och dem rep Kongo. Och att det nu måste bli verkstad från FNs fredsbevarande styrkor som finns på plats. Nu kommer det information om att ett par personer häktats.


Jag var där och råkade stå och prata med Olle Ludvigsson när en fotograf kom förbi. Jag får heta representant från SEKO. Och det kan jag väl bjuda på.


Goda mackor var det.


Och låt oss hoppas att filmen bidrar till att kampen mot väldtäkter får högre priotitet nu.

Osama är död

Osama bin Ladin är död. Det har meddelats flera gånger tidigare. Kanske är det sant nu. Även om det blir svårt att bevisa när kroppen snabbt slängts i havet. Den första bilden som kom ut var snabbt förklarad som dåligt bevis då det var en annan person på bilden.

Om vi ändå säger att det är rätt man som skjutits så var tanken att slänga kroppen i havet för att undvika en begravningsplats för vallfärdande medföljare. Men det kan vara helt fel tänkt. Hatet mot USA kommer att växa ytterligare när han inte får en riktig begravning.

Dessutom borde man tagit honom till fånga för att ställas inför rätta. Men som det ser ut så har USA inte ens velat ha honom levande. Och det är klart. Mannen som blev ett namn tack vare att USA gav honom ett stort stöd i striderna mot Sovjets trupper i Afghanistan. Hans berättelse vore definitivt värt att höra. Men kanske inte för alla.

Snarare är det inför hemmaopinionen som den amerikanska ledningen vill visa upp sin "styrka". En död Osama kan vara Obamas nyckel till en ny presidentperiod.

I Afghanistan, där mångdubbelt fler människor dött i USAs krig mot terrorn än vid attackerna den 11 sept, fortsätter striderna. Det vore lämpligt för det utfattiga USA att nu passa på att dra tillbaka trupperna från landet, och istället ge folket stöd i form av hjälp till en fredlig återuppbyggnad. De utländska truppernas verksamhet och varje dödad afghan bidrar dagligen till att öka motståndet mot ockupationen och de utländska soldaterna. Fattigdom, arbetslöshet och att ständigt leva i skuggan av krigets många fasor gör, särskilt om någon i ens närhet drabbats, alltfler ungdomar beredda att ställa upp som en frihetskrigare. Även om det här betecknas som terrorist.

Lördagsintervju med lekstugepolitiker

Radions lördagsintervju med infrastrukturministern Catharina Elmsäter Swärd var en miss att lyssna på. I alla fall om man räknat med några vettiga svar på de frågor som ställdes. Bara struntprat. Inget svar på frågan om hur det gick till när Adelsohn fick sparken mer än att Peter Norman och Adelsohn träffades, hade ett resonemang och kom överens. Överens?? Om att regeringen misshandlat järnvägstrafiken? På frågan om vad det är för nya satsningar (som hon gärna pratar om) på järnvägen som görs, hade inget att säga mer än att regeringen nu skramlat ihop pengar att genomföra de som bestämts tidgare. Vilket inte är sant ens det, eftersom flera tidigare planerade investeringar har lagts åt sidan. Trafikverkets rapport Situationen för den svenska järnvägen visar hur allvarlig situationen är i och med att trafiken har ökat och underhåll och investeringar halkat efter. Det finns ett behov av investeringar på 20-25 miljarer. Hennes svar var att vi har en bra dialog med Trafikverket och att de har fått i uppdrag att göra nya analyser. De pengar som Trafikverket efterlyser, 20-25 miljarder, valde ministern att överlämna åt framtiden. Vi är och har varit bra på helikopterperspektiv sa ministern. Och visade faktiskt tydligt vad Ulf Adelsohn menade med att järnvägen varit en lekstuga för okunniga politiker. Journalisten kunde också visa att regeringen tagit bort 700 miljoner i höstas från järnvägen och att pålägget till järnvägsunderhållet därmed bara är 100 miljoner och inte 800. Detta höll hon så småningom med om, fast det satt väldigt långt inne, och egentligen var det ändå inte så och dessutom så var det Trafikverkets fel på något sätt. Det hade med de höjda banavgifterna för järnvägstrafik att göra, att de försenats. Här kunde utfrågaren varit tydligare. Samtidigt som de 800 miljonerna är en engångssumma så ska de höjda banavgifterna vara årligen återkommande. På frågan om varför regeringen är emot km-avgift för vägtrafik men vill höja den för järnvägstrafiken blev svaren om möjligt ännu mer krångliga. Och det är klart, hur kan någon förklara och försvara denna orättvisa? Ren marknadskunskap säger att det betyder snedvriden konkurrens och stöd åt vägtransporter. Det får var och en själv besluta om sa ministern och hänvisade till att folk minsann fortfarande väljer att åka tåg. Som att hon menade att vi måste få fler att välja vägtransporter, så blir det mindre behov av pengar till järnvägen. Vojne vojne för regeringens trafikpolitik.

Krönika i SEKO-tidningen

Se gärna min krönika i senaste numret av SEKO-tidningen:

http://weblisher.textalk.se/sekotidningen/1101/?page=1&mode=50&noConflict=1

artikeln finns på sida 3.

Under rubriken Spel och dobbel visas hur den nyliberala avregleringen (införd av s med stöd av m och fp) splittrat upp och saboterat för järnvägstrafiken. Nu behöver vi organisera motståndet. Gå med i Tågupproret! www.tagupproret.se

Kolleger hjälper mig sälja Trainspottern

Mötte en kollega på tåget, en göteborgare inlånad till Östersund under vintersporttrafiken. Han hade köpt min bok och haft den med sig på en semestervecka i Turkiet. Han hade lusläst den och var så nöjd med läsningen, att han såg till att två andra inlåningar söderifrån också köpte boken.

Ibland, faktiskt ganska ofta, går det bra. Nu är över 1000 ex sålda.

Författaren som drar arbetarkvinnornas lans

Lena Kallenberg, författare till bl.a. Apelsinflickor, I krig och kärlek, Coola krogen och nu senast Södermorsor, var i Sundsvall igår, på kvinnodagen 8 mars. Hon deltog i olika arrangemang i både Timrå och Sundsvall under dagen och på kvällen pratade hon på Kulturmagasinet om sitt skrivande om arbetarkvinnor i olika tider.
Lena är medlem i Föreningen Arbetarskrivare.
Sundsvalls Tidning idag, 9 mars, ger henne nästan två hela sidor, med rubrikerna Författaren som drar arbetarkvinnornas lans och Kallenberg skildrar kvinnors slit då som nu.
Tyvärr ännu inte utlagd på tidningens hemsida.

Till riksdagen med Tågupproret

Idag tar Tågupproret tåget till riksdagen. Vi ska lämna in en första omgång namnlistor till .. ja det vet vi inte riktigt. Anders Borg, som sagt att järnvägen är "överinvesterad" har sagt att han inte vill ta emot oss. Inget hört från infrastrukturministern. V och mp tar däremot oss och sedan gör vi ett besök på infrastrukturdepartementet och lämnar in ca 7000 namn.
Pressen är meddelad.
Få se om vi kan bidra till att järnvägen får mer pengar tilldelat i vårpropositionen. Ett första mål.
Har du inte skrivit på namnlistan? Gå in på
http://www.tagupproret.se

Romantiskt på räls, av Bernt-Olov Andersson

En skön artikel i Arbetarbladet om konduktörstångens historia och om "ett härligt gäng konduktörer från Sundsvall" på skrivarkurs. Med roliga berättelser och med värme skriver Bernt-Olov Andersson om litterära spår längs järnvägen. Kul att jag och mina värmer får vara med.
http://arbetarbladet.se/kultur/1.2752265-romantiskt-pa-rals
Läs den gärna!!

Trainspottern på cd - nu är den här

Under nyårsledigheten har så den inlästa talboken kommit i brevlådan. Trainspottern och andra berättelser från järnvägen går alltså numera att lyssna på från en cd-skiva.
Den som vill kan nu gå till sitt bibliotek och be att få låna boken som ljudbok, eller som den här kallas, talbok.
Uppläsaren heter Peter Mattsson. Det var definitivt spännande att sätta in skivan i datorn och sedan knappa sig fram till filerna och så småningom hitta fram till den första berättelsen. Det jag har lyssnat på, lite här och där i boken, låter alldeles utmärkt.
Känns riktigt roligt. Det får nog bli en festmåltid till veckan.

Nyårsbrev

Fjällstugan nedanför Snasahögarna har varit vår hemvist varje nyår sedan 10 år tillbaka. Så också i år. Men aldrig har vi varit med om så mycket snö som i år. När vi kom var det 28 minusgrader och en vidunderlig stjärnklar himmel där Orion var på jakt. De tre vise männen lyste som Orions bälte – eller som de tre mödrarna, det är bara att välja bland de myter som funnits i historien. Här i mörkret invid Storsnasen känns folktron så nära.
Här tänder vi ljus i stugan efter att ha tampats med snö och vind. Perfekt snö för skidåkning. Vi har kämpat oss en bit uppför fjället nästan varje dag, men sedan har blåst och snöbyar gjort att vi vänt och istället njutit av nedförsåkningen. Vi värmer bastun, tar ett glas vin och lyssnar tillsammans till en ljudbok. Denna gång Blodspår av Johan Theorin.
Det är alltid skönt att komma hit. Känna lugnet och begrunda året som gått. Och göra nya planer.
Inga ungdomar med oss denna gång. Känns ovanligt. Men vi träffades allihop hemma i vår vackra lägenhet i Stenstan i vinterskrud på julafton. Alla fem flickorna, plus Tessis Stefan. En fin kväll med god mat och fina presenter. Och massor av prat. Ellinor, som läser Natur och turism, kanske något att kombinera med folkmusiken, kom från Brunskog i Värmland, Mikaela från Kiruna (där Nils Petter var kvar och arbetade) och Amanda från Stockholm (Anton var kvar där). Tessi och Stefan bor ute i Granlo och Camille, ja hon är den enda vi har kvar hemma i lägenheten, ofta med pojkvännen Erik. Amanda som rest i Australien, Nya Zeeland och Asien och gjort det som hon drömt om sedan hon var liten och Camille som reste till Spanien för att läsa spanska på Picassoinstitutet och som åker tillbaka i sommar, för att sedan resa till alperna med de vänner hon träffat där.
Vi ser tillbaka på året som gått. Våra resor. Snasahögarna följdes av en fjällvecka efter påsk då vi besökte Mikaela och Nils Petter och åkte skidor i Björkliden, Nikkaluokta, Vassijaure och andra härliga platser. Solen var lika värmande som snön var magnifik. Underbart med Mikaela som lärt sig samiska och arbetar som reporter på Oddasat, samiska TV-programmet.
Sommarresan gick till ön Gozo utanför Malta. En tid med mycket bad, snorklingar och vandringar längs öns smala stilla vägar längs höga branta berg och gamla grottboplatser. Vi hittade många! Lägenheten vi hyrde i fiskebyn som vi hyrt tidigare med Camille och Amanda gav oss möjlighet att prova på en del av öns många godsaker. Som getost och kapris.
Tina gjorde, tillsammans med Stenstans berättarteater, några dagars resa till en berättarfestival i Edinburgh med deltagare från hela världen. Kom hem med god whisky och nya idéer till vandringar nästa sommar i Stenstan. Sommarens vandringar gick i sundsvallsarbetarnas kamp för rättvisa och den folkliga teaterns tecken, med August Palm och Johanna Palm, Luffarparet vid torget, en tobakshandlerska, textilarbetarkvinna, barnkrubbans föreståndarinna, teaterdirektören och städerskan på teatern samt ett spöke på teatern. Nytt i Stenstans vandringar i höst har varit att Kammarorkestern varit med och det blev succé.
Dessutom tog vi ledigt för en resa till Kenya i november. Denna gång gjorde vi en vandring uppför Mount Kenya, där snön stoppade oss på 4650 meter. En tuff vandring i en underbar miljö. Vore skönt att göra om den, då på en annan del av året. Nu låg höstregnen kvar. Januari ska vara den bästa tiden. Men det var fantastiskt att se bergstopparna runt oss när molnen lättade. Och att det var så grönt, även 4500 m högt upp. Och solen som värmde så intensivt, när den tittade fram.
Efter bergsvandringen, som tog fem dagar, for vi på en tredagars safari i Masai Mara. Solen sken hela tiden och vi såg massor av djur. Kanske tänker vi i första hand på Cheetah, gepardhonan, som låg och tog igen sig tillsammans med sin unge efter att ha fällt ett byte. Så vackra och stolta. Eller vildsvinen som ser så roliga ut när de springer på korta ben, att de är så snabba hade vi ingen aning om men så klarar dom sig också i denna vildmark där ingen vet vem som överlever natten. Eller de tolv lejonen. Två starka lejonhonor med sina tio ungar. Tillsammans var de en stark grupp. En grupp som kommer att överleva och ge starka arvingar. Dom följde vi när de lugnt förberedde sin jakt på vattenbufflarna. Eller leoparden som vilade i ett träd, i total avslappning, något vi borde ta efter. Vi har en rolig bild med två elefanter som går åt ett håll, medan längre bak i bilden en giraff går åt andra hållet. Vattenbufflarna som skyddar de små i mitten när lejonen kommer och det blir en strid mellan starka. Och allt detta händer i en del av Rift Valley, den enormt stora dalgång där människans ursprung finns. Det är härifrån vi kommer. Det du Åkesson!
Från Masai Mara reste vi ut till ön Lamu och vår banda. Kvar att få till är det elektriska. Vi var där en vecka, men saknar ännu kylskåp och spis. Men vi hade med oss mango, avokado, tomater, bananer som smakade gudomligt och från byn fick vi nybakad chapati och en potatisgryta. Så skönt att komma dit. Där satt Tina och förberedde julprogram på norra berget som skulle hållas fram till jul med skolklasser. Härligt att bada, vandra och sedan efter värmen komma in i ett hus där svalkan känns så befriande. Tystnaden som avbryts av fåglar och åsnor. Vinden från träd och palmer. Vakna till fågelsång, morgonvinden och vyn över segelbåtar ute till havs. Underbart var det också att få träffa våra Lamu-vänner särskilt Doctor som gick runt med plakat och megafon inför festivalen. Trist bara att vi återigen missade Lamu Culture Festival.

Hemma minns vi gärna och med stor glädje Tessis och Stefans bröllop i Galtströms kyrka. En vacker renässansprinsessa som Herman sa, en man borde måla av… inte dåligt betyg. Amanda sjöng i kyrkan och Camille läste en dikt och tårarna i Tessis ögon ville aldrig sluta och sedan tidernas fest på Våningen. En fest som ingen kommer att glömma. Bandet som spelade med Tessis farbror Björn, alla tal och uppträdanden och oförglömligt med Tessi på scenen med ölflaskan i hand dansades på en stol medan Amanda och Anna sjöng en sång om Tessiiiii, Tessiiiii… Verkligen tidernas fest! Och fester tycker vi om. Det-är-för-lite-fester-nu- för-tiden-fest som vi hade som tema under några år tillsammans med andra i Folkets bio i Sundsvall.
Åke har varit ute på många möten under året och sålt och pratat om sin bok Trainspottern … Boken har sålt bra, ekonomiskt har den gått ihop. Mötena har gått i arbetarskrivandets tecken. Men de har också handlat om utförbacken kring svensk järnväg efter avregleringen. Nu är frågan vad nästa bok ska innehålla.
Kanske gör vi något tillsammans.

Våra vänner; ha en god fortsättning på 2011 och hoppas vi hinner träffas mer!
Trettondagsafton firar vi med ett teaterbesök i Stockholm ”Trettondagsafton”, tillsammans med Camille och några vänner till!

”Klang min vackra bjällra i den sena kväll
Spring min vackra fåle över mo och fjäll
Hemåt ila vi i vindens snabba fart
Där så vilar vi i mjuka armar snart
Och vår lycka ingen må förtycka”

Hälsar Tina och Åke

Trainspottern - nu som talbok

Idag fick jag veta från förlaget, Ord&Visor, att min bok har lästs in som talbok och finns att låna på bibliotek. En inspelning speciellt riktad till människor med läshandikapp. Men kan lånas av vem som helst, vad jag förstår.
Ansvarig för beslutet och för inläsningen är något som heter talboks- och punktskriftsbiblioteket. Har alltså ingen koll på vem som läst in den och hur det låter. Jag visste ingenting i förväg om detta. Men det ska bli mycket spännande att lyssna på den.
Vet inte heller om den finns att låna på alla bibliotek.
Har en del att kontrollera. Det står också i meddelandet att boken även kan köpas.