Tal vid Afghanistan-manifestation i Sundsvall 2 september

 

I torsdags, 2 september, anordnade den afghanska föreningen, Darya, i Sundsvall en manifestation till stöd för folket i Afghanistan. Manifestationen hade två paroller: Nej till talibanerna! och Fred i Afghanistan!

Jag var som ordförande i Sundsvalls lokalförening av Svenska Afghanistankommittén, SAK, inbjuden att tala. Jag var inte överens med Darya om parollen Nej till talibanerna, eftersom SAK inte tar ställning mot olika regeringar utan måste ha en relation med varje regering som gör att vi kan fortsätta vårt arbete i landet. Jag har full förståelse för arrangörernas avsky för och avståndstagande mot talibanerna, men just nu är det viktigt att världen inte avbryter hjälpen till afghanska skolor och sjukvård utan fortsätter stödja Afghanistan humanitärt. Därför höll jag detta tal:

Vänner till Afghanistans folk!

Sedan 2009 har mer än 100 000 civila afghaner dödats eller skadats i krig.

100 000-tals internflyktingar, kanske så många som en halv miljon, har måst fly inom landet.

Extremväder och torka har tillsammans med Coronapandemin förvärrat situationen.

Enligt Röda Korset lider 13 miljoner människor brist på mat i Afghanistan.

Svenska Afghanistankommitténs största oro nu är att omvärlden stryper sitt stöd till Afghanistan.

 

Efter 40 år av krig så är det inte fler soldater och vapen som behövs, folket i Afghanistans byar och städer behöver inte fler fundamentalister och inte heller fler pengar som hamnar i fickorna hos landets rika och korrumperade elit som stod bakom den förra regeringen.

Afghanistans folk behöver hjälp till skolor, sjukvård, mödravård, hjälp till krigsskadade, infrastruktur, arbeten, och landsbygdshjälp för att odla saffran och frukt och grönsaker istället för opiumvallmo.

Inte mera krig!

Idag har Talibanerna tagit makten igen. De har ännu inte utsett en regering. De har sagt att den ska innehålla även andra afghanska intressen, att det ska bli en bred regering. De har lovat amnestier och att kvinnor ska kunna fortsätta gå till sina jobb, det ska finnas skolor för både flickor och pojkar.

Kommer det att bli så? De drev en annan politik förra gången de regerade.

Men läget är annat nu. De sju miljoner barn och ungdomar som går i skola idag, de vill fortsätta. 200 000 lärare vill fortsätta sitt arbete. De och barnens föräldrar kommer att ställa krav på att skolorna ska vara kvar.

Det är viktigt att vi stödjer dem. Vi behöver stödja de kvinnor som vill behålla sina jobb o sina rättigheter. Och de som vill behålla möjligheten till sjukvård. De kommer att pressa på, ställa krav på de lokalt ansvariga.

Kanske kommer fler göra som de kvinnor som nyligen bildat en kvinnoorganisation i Kabul och som kräver inflytande och plats i talibanernas nya bredare regering.

Tänk att de vågar. Vilket oerhört mod de visar. Många i Afghanistan behöver nu omvärldens stöd för att inte skolor, sjukvård och rättigheter försvinner.

Men, vad säger regeringar runt om i världen?

Sveriges regering och andra västländer säger nu Inte en dollar, inte en cent till den nya regeringen. Det betyder att 7 miljoner afghanska barn och ungdomar inte längre kan gå till skolan.

I så fall blir det Sveriges regering o andra regeringar som bidrar till att stoppa flickornas skolgång i Afghanistan. Vi måste tala om det här för regeringen. Stoppa inte biståndet till Afghanistan! Det skulle leda till en humanitär katastrof.

 Svenska Afghanistankommittén, SAK, bedriver verksamhet i 17 av landets 34 provinser, på landsbygden. Vi har kunnat fortsätta med den verksamheten också när talibaner har tagit kontroll över byar, distrikt och provinser. Även flickskolor har fortsatt. Vår personal, även kvinnor har kunnat gå till sina jobb i exempelvis Wardak där talibanerna styrt länge.

 

Men idag har jag fått veta att vår verksamhet i Afghanistan har stött på problem. Problemet är att alla ekonomiska transaktioner till landet har blockerats av det internationella samfundet. Det kommer inte in pengar i landet och den allmänna prisnivån har ökat med 50% på bara några dagar.

Sverige och andra regeringar driver på detta sätt fram en ny och
ännu värre katastrof i Afghanistan.

Svenska Afghanistankommittén har varit på plats, stöttat civilbefolkning på landsbygden, i snart 40 år. Oavsett regering har vi stannat och arbetat, även under talibanernas förra period vid makten. Oavsett regering är det vår skyldighet att stanna i Afghanistan och hjälpa människor.

Afghanistan behöver, efter 40 år av krig, omvärldens stöd.

Vårt arbete behövs. Ditt stöd behövs. 

Stoppa inte stödet till Afghanistan!

Fred i Afghanistan!